Ledare

Johanna Nylander: Mer äganderätt behövs för kontantfrihet

Ledare Artikeln publicerades
Johanna Nylander
Foto: Johan Folin
Johanna Nylander

Betalkorten är nästan en nödvändighet för att handla i Sverige. Allt fler butiker och restauranger är helt kontantfria, näthandeln ökar, och på många ställen förutsätts det att du har ett kort att betala med. Den utvecklingen är på gott och ont.

Fördelarna med kortbetalningar är att de är säkrare för butikspersonal, gör det svårare att undvika skatt eller finansiera brottslighet, och ofta är det mycket smidigare än sedlar och mynt. Till nackdelarna hör att det blir svårare att skydda sin integritet, allt är spårbart och att reglerna för hur betalsystemen skall styras sätts av en handfull större företag.

Att kontanterna marginaliseras är oundvikligt, men det innebär inte att makten över betalningsmedlen behöver försvinna med dem. Riksbanken utreder för närvarande om de ska ta fram ett eget system för e-kronor och riksdagen har tillsatt en översyn av hela det penningpolitiska ramverket. Men oavsett om det är staten, bankerna eller kortföretagen som möjliggör betalningar och transaktioner människor emellan måste äganderätten för digitala pengar bli tydligare. Bankerna och kortföretagen må hantera människors köp, men de är en mellanhand som kan ha rätt till en avgift för sitt jobb. De äger inte tillgångarna som ska byta ägare.

Ett tydligt tillfälle då äganderätten för digitala pengar sällan respekteras är när kortreservationer används som försäkring för framtida köp. Hotell, bensinmackar och nättjänster vill allt oftare reservera ett större belopp än vad som krävs för att genomföra ett kortköp som garanti för om något går fel. I många fall förståeligt, men när det sker med knapphändig förvarning sabbar det snabbt budgeten för alla med små marginaler. Om man dessutom har otur och får vänta flera arbetsdagar för att reservationen ska släppas kan det få större kortsiktiga konsekvenser för hushållsekonomin. Som enskild kund och privatperson är det svårt att stå upp mot långa ledtider och fastställda system.

För att kontanterna helt ska kunna försvinna behövs det bättre digitala tjänster och möjlighet för privatpersoner att friare själva styra över sina tillgångar och hur de ska flyttas runt. I bland finns det goda skäl till anonyma transaktioner, och man ska inte behöva äga en teknisk pryl för att äga pengar. Pengarna i sig måste vara tillräckligt.

Det behöver också skapas system som är hållbara för attacker utifrån och som klarar längre strömavbrott. Färre har kontanter hemma, och papperspengar har trots allt bara det värde som vi som samhälle tilldelar dem. Det värdet håller på att försvinna, men äganderätten för allt det som sedlarna och mynten representerar är viktigare än någonsin. Den frågan får inte avgöras av fel instanser.

Johanna Nylander, ansvarig för samhällsfrågor vid organisationen Dataspelsbranschen