Kalla bad väntar Ystad

Ledare ,
Det blir inte bättre för att man väntar.
Foto: Joakim Ståhl/SvD/TT
Det blir inte bättre för att man väntar.

Oroande kommunala ekonomiska besked är inte ovanliga. Nu verkar det dock en smula värre än vanligt. Inte minst i Ystad.

Det moderata kommunalrådet i Ystad, Kristina Bendz, styr med en S+C-budget efter att SD bestämt att det skulle bli så. Alla har på det viset fått vara med och bestämma, men det är desto svårare att peka ut vem som ska hållas ansvarig för eventuella brister i underlag och utförande. Klart är i alla fall att Ystad kommuns ekonomiska situation ser knepig ut, förra årets svårigheter med att hålla ihop socialbudgeten fortsätter – tänka sig – över årsskiftet. Kostnaderna för pensioner fortsätter att spöka, på något sätt förbisågs ett stort antal nyanställda när avgifterna för tjänstepension beräknades.

Ystad har länge haft rätt breda marginaler att ta av och när de ekonomiska uppsatta målen inte har nåtts har det inte väckt så mycket egentlig oro. Att inte nå tillräckligt överskott, att inte fullt ut inflationssäkra kapitalet eller att öka upplåningen en bit är ju inte särskilt farligt om grunden är stabil. Det finns ju tillgångar också! Och så växer befolkningen!

Nu har dock Ystad lyxat på det rejält med belåningen, både med Arenabygget och den planerade hamnflytten. Inget av dem livsnödvändiga, åtminstone inte i klass med vattenverk, skolor och äldreboenden. Med befolkningstillväxt gäller det också att hålla i minnet att människors förutsättningar är djupt olika, även när de kommer till Ystads kommun. Det är inte alla som flyttar in som färdiga skattebetalare, för många krävs tvärtom stora insatser innan de kan komma i arbete och klara av att på egen hand betala för en bostad och sin försörjning.

Som helhet har Ystad blivit betydligt mer ekonomiskt känsligt än tidigare. Det har varit denna ledarsidas tråkiga uppgift att varna för en sådan utveckling, vilket inte har uppskattats av alla. Men nu är verkligheten ikapp och kommunledningen aviserar neddragningar och sparåtgärder. Kristina Bendz beskriver det i YA som en ”ekonomi i fritt fall” vilket man bara kan hoppas är en väl drastiskt beskrivning. Däremot varslar det om behovet av en rejäl genomlysning av Ystads ekonomi, inkluderat planerade jätteinvesteringar, bostadsplanering och ägande av hotellfastigheter. Klarar kommunen av de stora åtagandena, vilka är riskerna, är det verkligen någon som har räknat ordentligt? Vilken beredskap finns från staten för att stödja kommunen om hamnutbyggnaden visar sig tynga allt för mycket?

Denna ledarsida är sannerligen ingen skattehöjningsivrare. Men som påpekats en gång tidigare kan det finnas tillfällen när risken är större att man skjuter problem framför sig och tvingas till riktigt drastiska åtgärder. Nu har kommunledningen i Ystad några månader på sig att finna de bästa sätten att ta sig igenom 2019. Det absolut viktigaste målet måste vara att värna kärnverksamheterna, det är de som är känsligast för nedskärningar. När det gäller integrationsarbetet finns ingen tid att förlora, snarare behövs mer resurser för att fläta samman det privata näringslivets behov av arbetskraft med rätt utbildning för nyanlända.

Inför 2020 och kommande år behövs realistiska bedömningar och hårda prioriteringar. Och i värsta fall en moderat skattehöjning.