Ledare

Karin Rebas: Förbud mot religiösa skolor leder fel

Ledare
Foto:

Som liberal borde jag kanske hurra. Religionsfriheten borde självklart innefatta även barn. Men jag tror att Socialdemokraternas lösning är ett väl enkelt svar på ett komplicerat problem.

Handen på hjärtat, är det religiositeten som upprör? Tänk er en religion som vore centrerad kring jämställdhet och vördnad inför naturen, vars ledare propagerade för en tydlig åtskillnad mellan religion och stat. Hade en skola präglat av sådana värderingar blivit kontroversiell?

Jag tror inte det. Några få principfasta personer hade kanske klagat över att barnen indoktrinerades i jämställdhet - precis som det i dag finns en och annan som upprörs över vegetarisk mat i skolmatsalen – men det hade varit ett marginellt inslag.

Det som döljs under upprördheten kring ”det konfessionella inslaget” är en rädsla för att sådana skolor bidrar till segregation och förstärker problematiska fenomen, från könsuppdelade lektioner till hedersförtryck. Det handlar inte bara om muslimska skolor. Judiska Hillelskolan i Stockholm har sällan lett till kontroverser, däremot har den kristna sekten Plymouthbröderna och deras skola, Laboraskolan, ifrågasatts gång på gång.

Om skolor med konfessionella inslag förbjuds kan jag inte se vad som hindrar att de som i dag driver exempelvis muslimska skolor, startar nya med arabiska eller somaliska som profil. Skolorna kan sedan råka samarbeta med föreningar som ordnar återkommande bönestunder.

Det finns något yrvaket över hela diskussionen. Att mångkultur leder till en ökad spridning i värderingarna säger egentligen sig självt. Visst finns det gott om flyktingar som kommit hit för att undslippa religiöst förtryck. Men också sådana, som valt att fly för att kunna utöva sin religion.

I Sverige har vi inte tagit diskussionen om religionsfriheten, dess konsekvenser och gränser, på tillräckligt allvar.

Vi lever i ett mångkulturellt land. Att försöka återskapa en kulturell och värderingsmässig homogenitet är ett dödfött projekt.

Det besvärliga är att dra gränsen när enskildas val skadar andra. Vilken rätt har föräldrar att styra över sina barn? Är det viktiga att vi upprätthåller de liberala fri- och rättigheterna i formell mening, även om det innebär att vissa följer ojämställda traditioner? Eller är det viktigare att Sverige präglas av en liberal livsstil? Hur påverkas de fria valen om en minoritet använder friheten för att förstärka reaktionära traditioner? Det är frågor som rymmer svåra målkonflikter och som kräver en omfattande debatt. Ett snabbt genomdrivet förbud av religiösa friskolor gör inte att dessa grundläggande konflikter försvinner.