Klimatvänliga Sverige

Ledare Artikeln publicerades
Klimatångest?
Foto:Hasse Holmberg / TT
Klimatångest?

Om svensk basindustri får högre kostnader kan det leda till ökade globala utsläpp av koldioxid.

Genom den stora tillgången till vattenkraft och utbyggd kärnkraft har Sverige förhållandevis små koldioxidutsläpp. Inte minst gäller det om man tar hänsyn till den energikrävande produktionen i basnäringar som stål- och pappersbruk. Men när Sveriges förhållandevis låga utsläpp av koldioxid framhålls brukar kritikerna invända att siffrorna ger en förskönande bild av verkligheten.

Tas svenskarnas konsumtion av importvaror i beaktande och de utsläpp som orsakas vid produktionen i andra länder läggs in i kalkylen, är Sverige inte alls något koldioxidföredöme. Åtminstone är det vad förespråkarna för det konsumtionsbaserade sättet att kalkylera koldioxidutsläpp hävdar.

Argumentationen kan förefalla klockren.

Fullt så enkelt är det nu inte. Forskare från Lunds universitet har tillsammans med kollegor från Norge och Australien tagit fram en ny mätmetod för att analysera olika länders koldioxidutsläpp. I senaste numret av Nature Climate Change publiceras forskarnas teori.

Enligt forskarna ger varken den produktionsbaserade eller den konsumtionsbaserade modellen rättvisande siffror för klimatpåverkan på nationsnivå.

Forskarna har därför konstruerat en mätmodell som de menar på ett bättre sätt speglar de verkliga nationella bidragen till globala koldioxidutsläpp.

Med den som grund blir det lättare att vidta åtgärder som på effektivaste möjliga sätt får ner koldioxidutsläppen på klotet. Sättet att resonera påminner om den välkända modellen för komparativa fördelar med handel över gränser. Den innebär att produktion av en viss vara ska äga rum där den sker relativt bäst och effektivast. Även om landet A kan producera spik i raskare takt än land B, kan det skapas högre värde om land A koncentrerar resurserna till att producera borrmaskiner och överlåter spikproduktionen till land B.

Översatt till koldioxidutsläpp betyder det att Sverige, med sin klimatvänliga elproduktion, är ett utmärkt producentland för exempelvis stål och pappersmassa. Om de produkterna i stället hade producerats i ett land där kraften är baserad på kol hade koldioxidutsläppen blivit betydligt högre. Sverige kan därför räknas som en exportör av relativt lägre koldioxidutsläpp.

Det synsättet bör ge beslutsfattare anledning att fundera. Om man genom ökade skatter minskar svensk basindustris konkurrenskraft i syfte att minska utsläppen av koldioxid lokalt, kan det innebära att produktion flyttas till andra länder där den orsakar större utsläpp.

En ny beräkningsmodell är ingen ursäkt för att inte agera. Tvärtom ska den hjälpa till att göra rätt. Med fel mätmetoder riskerar nationella åtgärder mot koldioxidutsläpp att i stället öka dem på global nivå. Och som bekant är det de utsläppen som räknas när planeten gör bokslut.