Komplicerad integration

Ledare Artikeln publicerades
SFI-klass, ett vanligt integrationssteg.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
SFI-klass, ett vanligt integrationssteg.

”Vi måste förbättra integrationen.” Finns det någon vanligare replik i politiska debatter? Alla är överens om att integrationen av nyanlända inte håller måttet, och att politiken måste bli bättre.

Problemet är att frågan om integration är komplex. En god integration står mot andra intressen, som fackets ambition att hålla uppe ingångslönerna.

En politisk åtgärd som förbättrar integrationen på ett håll kan också försvåra den på ett annat område. Ett sådant exempel är EBO, lagen som säger att invandrare fritt kan besluta om var de vill bo. Nyanlända hamnar ofta i storstadsområden, vilket är positivt eftersom arbetsmarknaden är bättre på större orter. Däremot ökar det trångboddheten och handeln med svartkontrakt på en marknad som redan har stora problem, vilket i sin tur ökar risken för sociala spänningar.

Detta konstaterar en ny rapport från ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Studien jämför integrationsinsatser i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Nederländerna. Syftet är att komma med förslag på vad Sverige kan göra för uppfylla politikers ambition att förbättra integrationen.

Många av rapportens förslag illustrerar det faktum att politiska problem i allmänhet och integration i synnerhet oftast inte har ett rätt eller fel svar. Snarare rör det sig om hur man ska väga och kompromissa mellan olika intressen.

Boendefrågan för nyanlända är inte det enda området där olika önskvärda effekter står mot varandra. Rapporten menar att permanenta uppehållstillstånd är bättre för integrationen, eftersom osäkerheten vid ett tillfälligt uppehållstillstånd gör att incitamenten att lära sig språket och skaffa ett jobb sjunker. Problemet är att syftet med uppehållstillstånd är något annat: att människor ska erbjudas skydd under den tid då de inte kan leva i sina hemländer. Att erbjuda permanent uppehållstillstånd har dessutom en pull-effekt och var en av orsakerna till att många sökte sig till just Sverige under flyktingkrisen 2015.

Rapporten menar att ett språkkrav för erhållandet av permanent uppehållstillstånd bör införas. Av de fem länder som studien bygger på är det bara Sverige som ger människor rätt att uppehålla sig i landet utan några krav på att kunna språket. Förslag om språktest för medborgarskap har varit uppe tidigare i debatten, och orsakade ramaskri när dåvarande Folkpartiet lanserade idén 2002. Förslaget ansågs då vara främlingsfientligt och svårgenomförbart.

Oavsett vad man anser är rimliga avvägningar måste man inse att en hög asylinvandring – i Sveriges fall, mer än dubbelt så hög som i Tyskland och knappt fem gånger så hög som Danmark, sett per capita under 2008-2016 – kommer att få stor påverkan på samhället. Det går inte att man kan upprätthålla höga ingångslöner, en mycket hög boendestandard och en relativt kravlös välfärdsstat och samtidigt ha en stor migration. Alla politiker som pratar om att ”förbättra integrationen” måste inse detta.