Krävs en förklaring?

Ledare Artikeln publicerades

I dag öppnar riksdagen. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) ska stelt och något konstlat ta sig igenom regeringsförklaringen.

Fast först ska de riksdagsledamöter som så önskar få Svenska kyrkans välsignelse.

Kanske klär någon ledamot till och med ut sig i folkdräkt.

Och så ska statschefen säga något oförargligt.

Krusidullerna inför allvaret är mer förunderliga än vad som rimligen anstår landets högsta beslutande organ. Det finns starka skäl att tänka om.

Det finns till och medanledning att fundera på vanan att avge en regeringsförklaring. Till formen är den en uppräkning av vad regeringen vill genomföra under det kommande arbetsåret. 2012 lär den vara en repris av den PR-kontrollerade budgetmaraton som vi upplevt under de senaste veckorna.

Att höra Reinfeldt mässa om hur bra allt ska bli i Sverige kanske stärker någon, men nog upprör det fler ändå.

Särskilt om det inte blir så.

Det finns inget juridiskt ansvar att utkräva om regeringsförklaringen skulle visa sig innehålla något som inte genomförs. För ett år sedan förklarade Reinfeldt bland annat att huvudfokus blir ”att höja läraryrkets status”, och så berättade han om att regeringen vill satsa på sådant som kompetensutveckling. Hur blev det? Kan vi i dag kryssa av ”läraryrkets status” på att-göra-listan?

Knappast.

Men vad spelar det för roll? Ansvar utkrävs på valdagen, inte mellan snittarna och bubblet i sammanbindningsgången.

Nog ska det vara högtidligtnär riksmötet öppnar efter tre månaders plenifri sommarverksamhet. Gärna blommor och fina kläder. Till och med någon kunglighet kan få vara åskådare. Men politik är att genomföra visioner. Våra folkvalda ska identifiera problem, föreslå lösningar och debattera hur Sverige kan bli ett bättre land att leva i. Varför ska inte detta vara fokus också på riksmötets första sammanträde?