Lär av de bästa skånska kommunerna

Det enkla svaret är nej. Kommunindelningen från början av 1970-talet skulle alldeles säkert ha sett annorlunda ut om en reform hade genomförts i dag. Även om det finns de som nostalgiskt kan längta tillbaka till den tid när den egna lilla centralorten hade mer självbestämmande, inser de flesta att det inte skulle fungera särskilt effektivt med 130 skånska kommuner. Så såg det nämligen ut mellan 1952 och början av 1970-talet. Men nu har decennierna rullat på och behoven ser annorlunda ut än de gjorde då. Är kommunerna rustade att klara alla sina uppdrag eller behöver organisationerna ses över för att kunna rekrytera kompetens, upprätthålla servicenivån och hålla ekonomin i balans?

Även i Skåne är skillnaderna påtagliga mellan kommunerna. Flest och till ytan minst är de i väster, där befolkningen är störst. I nord och öster är befolkningen glesare och Hässleholm och Kristianstad är till ytan riktiga jättar, med skånska mått mätt. Skillnaderna kommunerna emellan är också stora i befolkningstillväxt och i ålderssammansättning. Liksom vad gäller inkomster, utbildningsnivå och arbetsmarknad.

När den ideella tankesmedjan Intelligence Watch tidigare i veckan presenterade sin rapport om kommunindelningar hade författarna Anders Olshov och Christer Persson dragit nya kommungränser. Duons ambition har varit att hitta kommuner som naturligt hör ihop vad gäller arbetsmarknad, befolkning och infrastruktur.

Deras förslag ger 15 skånska kommuner och tre som går över länsgränsen. Här finns idéerna att slå ihop Simrishamn och Tomelilla till Österlens kommun, smälta ihop Sjöbo, Skurup och Ystad, låta Osby förenas med småländska Ikeagrannen Älmhult, liksom att ansluta Bromölla till blekingska Sölvesborg. Östra Göinge vill rapportförfattarna baka in i Kristianstad. Däremot lämnas exempelvis Trelleborg orört.

Anders Olshov och Christer Persson har också undersökt inställningen till kommunsammanslagningar hos kommunchefer och kommunalråd i södra Sverige. Bland dem som svarade, inte riktigt hälften, var det en stor övervikt för att kommuner behöver bli större. I kommuner med fler än 15 000 invånare såg över nio av tio chefer och kommunalråd ett behov av kommunsammanslagningar. I kommuner med färre än 15 000 invånare var däremot en majoritet motståndare till påståendet att kommuner behöver slås ihop. Det är alltså bland de kommuner som främst skulle komma ifråga för kommunsammanslagningar som skepsisen är störst.

Det motståndet kan förklaras med att en del mindre kommuner har slimmat sina organisationer hårt genom åren och är föredömen när det kommer till att hålla i slantarna. Större kommuner anser sig ofta ha råd att svälla utanför kärnområdena och bygga på mer administration. Kanske för att några miljoner i en mångmiljardbudget inte betyder så mycket.

Ska det verkligen bli några stordriftsfördelar måste kostnadsmedvetenheten finnas kvar längst ut på de enskilda tjänstemännens skrivbord. Det är ingen självklarhet att det blir så. Ser man skattesatsen som ett mått på hur väl kommunerna håller i slantarna återfinns de skånska högskattekommunerna såväl bland de större Malmö, Lund och Kristianstad som bland de mindre Osby, Bromölla och Höör.

Att Vellinge och Kävlinge har flera kronor lägre skatt är välkänt för många, men även lilla Örkelljunga, med runt 10 000 invånare, ligger mer än tre kronor lägre i skatt än nordskånska kusinen Osby. Då har Örkelljunga inte alls de förhållanden vad gäller inkomster och utbildningsnivåer som brukar användas för att förklara skillnaderna mellan exempelvis Vellinge och andra kommuner. Man kan förstå att man i kommunhuset i Örkelljunga inte är överförtjust i tanken på att gå ihop med Bjuv, Klippan och Perstorp.

Rent rationellt kanske Skåne skulle må bäst av att vara en, två, fyra, åtta eller sexton kommuner. I vissa områden, som i sydöstra Skåne, förefaller det finnas naturliga sammanslagningar som, rätt hanterat, skulle skapa bättre förutsättningar för hela bygden.

Men det finns anledning att ingående studera varje kommun, dess förutsättningar och historiska förmåga att hålla i slantarna innan man drar generella slutsatser om vilken typ av kommunstorlek som är bäst. Det är trots allt inte bra att de som vet vad hushållning innebär äts upp av dem som är bäst på att sätta sprätt på skattebetalarnas slantar.