Lita på din egen kompass
Hur ska jag rösta i år? Ju närmre valet vi kommer desto hetare blir den frågan. Om det i gamla tider för många var givet hur de skulle rösta långt innan valdagen, så är det i dag få som identifierar sig med ett parti.
Det bekymrar förstås partierna och det får också en del att oroa sig för demokratin. Men att människor inte är fast knutna i gamla partivanor är inte dåligt för demokratin, snarare tvärtom. Självständigt tänkande medborgare är det som mer än något annat är det fria samhällets främsta kännetecken. Människor som går i ledband år efter år och följer sin organisation oavsett hur den förändras, det är dem man bör oroa sig för på allvar.
Men hur ska man då finna vem som förtjänar ens röst just i år? Ett sätt är att använda sig av de valkompasser som redan börja dyka upp på nyhetssajterna. De har gärna anslaget att man ska bli upplyst om vilket parti man står närmst. Ett antal sakfrågor väljs ut och ska graderas efter hur mycket man håller med eller är emot och hur viktig man tycker frågan är. Utgångspunkten är partiernas officiella ståndpunkter, vilka kan skilja sig avsevärt från vad de enskilda företrädarna tycker.
Som politiska underhållare fungerar valkompasserna utmärkt och troligen kan de slå fast åt vilket håll på den politiska skalan man lutar – vilket trots allt inte lär komma som någon överraskning för den som är så politiskt intresserad att vederbörande ger sig tid att göra testet. Roligast är kanske att se vilka skillnader det kan bli om man gör samma test med några dagars mellanrum. Om man inte kommer ihåg exakt hur man svarade är det troligt att man värderar en eller flera frågor lite olika – och därmed kan moderaten ha förvandlats till liberalpartist eller kristdemokrat.
Viktigast vid valurnan är ändå något annat. Det är att man kan känna att de företrädare som finns på valsedeln har som sin huvudsakliga avsikt att ta samhället i en riktning som man som väljare sympatiserar med. Partier som är i stort behov av att ta avstånd från sin historia kan med fördel sorteras bort. Partier som är grundade i en ideologi som upprepade gånger har testats i praktiken med förödande resultat, kan kastas i samma papperskorg. Men lägger man sin röst någonstans däremellan och rakryggad kan berätta för sina födda eller ofödda barnbarn hur man tänkt, ja då kan man ändå känna sig rätt nöjd med sin orientering i den politiska skogen.
