Ledare

Lööfs C är en kuliss

Ledare ,
Stänger dörrar med eftertryck.
Foto:

Allt Annie Lööf tar i tycks bli till guld. Men Centerpartiet samlas bakom en vinnare, inte bakom en gemensam övertygelse.

Annie Lööf hade övertygat partimedlemmar runt om i landet om att hon var rätt person att ta Centerpartiet tillbaka till fornstora dagar. Nya väljare skulle lockas av ett kosmopolitiskt och frihetligt budskap samtidigt som den gamla socialkonservativa väljarbasen inte skulle rusa ifrån partiet i allt för stora skaror. En omöjlig operation?

Annie Lööf blev både näringsminister och partiledare. Det gick inte så bra. Centerpartiet var ute ur riksdagen i opinionsundersökningar. DN kunde den 25 februari 2013 slå fast att hälften av Centerpartiets egna väljare inte hade förtroende för Annie Lööf.

Ni vet hur det gick sedan. Någonstans där nere på nio reste sig Annie Lööf och svingade hårdare än någonsin mot höger och vänster. Efter det som i rapporteringen har beskrivits som att Moderaterna är redo att samarbeta med Sverigedemokraterna, har opinionsmätningarna gett Annie Lööf en skjuts som gör att Centern plötsligt när drömmar om 1970-talet. Språngbrädan denna gång är inte kärnkraftsmotstånd utan SD-motstånd.

Den interna kritiken har tystnat. Man surfar på framgången likt Moderaterna en gång under Fredrik Reinfeldt. Annie Lööf är den osannolika Comeback kid som medierna letat efter. Lööf har fått medgångssupportrar från läger hon aldrig förr hade kunnat räkna med.

Man måste imponeras av att Annie Lööf inte gav upp där 2013. Och det är på flera sätt uppmuntrande, för den som föredrar ideologisk armbrytning framför personlig smutskastning, att vänsterledaren Jonas Sjöstedt och Annie Lööf gillar varandra så mycket att de arrangerar politiska debatter där ideologi står i centrum. Annie Lööf förklarar ”Att de här debatterna uppskattas tror jag beror på att väljarna gillar att vi pratar sakpolitik. Jag tror att de är trötta på spelteorier och vem som ska regera med vem” (DN 20/3)

Det är bra sagt. Fast det är också ett uttalande som är värt att betrakta närmre. Vad betyder det i Annie Lööfs fall?

Annie Lööfs senaste opinionslyft kan kopplas just till att hon gjort klar med vilka hon inte vill ha med att göra. Hon vill inte regera med sin politiska motpol Stefan Löfven och hon vill på inget sätt ta stöd från Jimmie Åkesson.

Däremot vill Annie Lööf gärna regera med Centerpartiet, alternativt med en Allians i egen majoritet. Tydligare och mer orealistiskt än så kan det inte bli. Annie Lööf har tagit avstånd från politisk spelteori genom att bli en mästare i konsten att stänga dörrar.

När det kommer till sakpolitik är uttalandet lika fascinerande. För den tydliga ideologen Annie Lööf, som till skillnad från kombattanten Jonas Sjöstedt har format sin politiska bild med Ayn Rand i stället för Karl Marx som grund, har ute i sina led Centerpartister som är betydligt luddigare.

I Ystad har Centerpartiet drivit på för att bilda ett kommunalt bolag som ska sälja el. Inte för att det råder brist på återförsäljare av ström utan för att Centern tycker det är en bra grej att kommunen ska äga ett elförsäljningsbolag. Man skulle gärna vilja se Annie Lööf i talarstolen i Ystads kommunfullmäktige där hon med ideologisk tydlighet förklarar vikten av att kommunen ska starta nya affärsverksamheter på en marknad som kryllar av alternativ.

Opinionsmätningarna har blivit Annie Lööfs vän. Det kan vara en bedräglig vänskap. En del av Annie Lööfs nya supportrar ser hennes vägval som ett steg mot att regera med S och bryta upp Alliansen. Andra ser henne som en tydlig förespråkare mot socialism och för öppnare gränser.

Men Socialdemokraterna har i regeringsställning visat sig ha mer gemensamt med Anna Kinberg Batras Moderaterna i migrationspolitiken och med Jonas Sjöstedts Vänsterpartiet om skattepolitiken och välfärdsföretagen.

Det är en omöjlig legering.

Om nu Annie Lööf alls vill sitta i någon regering.