Lövins nya kläder

Ledare Artikeln publicerades
Isabella Lövin (MP) sitter i regeringskoalition med Stefan Löfven (S). Hur länge till?
Foto: Claudio Bresciani/TT
Isabella Lövin (MP) sitter i regeringskoalition med Stefan Löfven (S). Hur länge till?

Miljöpartiet sitter i regeringsställning. Fast det vill språkrören inte riktigt kännas vid.

Onsdagens partiledardebatt i riksdagen var koncentrerad kring brottslighet, straff invandring och hårdare tag. Statsminister Stefan Löfven tog inte ens skarpt avstånd från Jimmie Åkessons idé om att sätta in militär mot den grova brottsligheten, vilket annars är en självklar socialdemokratisk reflex sedan Ådalen 1931. Men temat om våldsbrottslighet och ökad oro för den – manifesterad i Brås senaste nationella trygghetsundersökning –kommer att vara fortsatt viktigt under valåret.

En som tycker att det har blivit för viktigt är biståndsministern och Miljöpartiets språkrör, Isabella Lövin (DN 17/1): ”Jag oroar mig för den verklighetsbild som håller på att sättas och som under valrörelsen riskerar att bli mer och mer negativ kring de problem som Sverige har. Jag är rädd för att det göder destruktiva krafter”, säger hon.

Isabella Lövin varnar för svartmålning och att det göder populistiska krafter. Hon vill lyfta blicken: ”Den stora bilden är att det går väldigt bra för Sverige. Fler människor kommer i arbete, ekonomin är urstark, vi står oss enormt bra i internationella jämförelser.”

Isabella Lövin har onekligen en poäng. Vi glömmer gärna det som är bra i en tid där vi är rikare och friskare än vad generationer före oss ens kunde drömma om.

Men politiken kan inte vara tondöv för de problem som faktiskt finns. Det är en närsynt utgångspunkt att tro att det är politisk debatt som i första hand föder människors oro, den kommer i hög grad från egna erfarenheter av förändringar människor ser runt omkring sig.

Och politiskt engagemang väcks ofta av problem man uppfattar och vill rätta till. Det borde inte minst Isabella Lövin veta, journalisten som började sin politisk karriär med att kämpa mot utfiskningen i haven. Faktum är att hela Lövins parti är format ur en dystopiernas dystopi. Så här lät det i partiets idéprogram 1982: ”mänskligheten tycks vara på väg mot det kollektiva självmordet.”

Mer svartmålning av sakernas tillstånd kan det knappast bli. Så en något ljusare världsbild är kanske ändå hälsosam. Särskilt för Miljöpartiet.