Ledare

Madeleine Brandin: Tjugondag Knut dansas granen ut

Ledare
Madeleine Brandin
Foto: Claes Nyberg
Madeleine Brandin

Nytt år, valår. Stränder, stadskärnor, trädgårdsodling, flytta men inte från trakten. Vårda och värna det goda i det lilla.

Stranden öster om Trelleborg blir vid lågvatten mycket bred, och sjöfåglar trippar omkring på blottad havsbotten. Men tillfällena med högvatten inträffar allt oftare, då går de boende ut med ficklampor i natten och våndas när vågorna slickar strandbrinken. Människor byter några ord på promenad med röda julklappshalsdukar och nya stavar. Ystads tornväktare inledde året med att blåsa till härligt nyårsbad. Bönderna kämpar mot den ihållande vätan, det har inte gått att skörda i tid och sådden är försenad. Byvägar är sliriga och gyttjiga.

Vi ska vara rädda om det vi har. Småskalig trivsel i historisk bygd, snart är den sista grönkålen skördad och vi sitter i första vårsolen på bänken med en kopp kaffe. Vardagens arbetslunk tar vid. Det är inte så upphetsande, nästan lite tråkigt. Men det är det vi ska vara rädda om.

I Simrishamn pågår en hetsig debatt om lämpliga hushöjder i centrum. Och om översiktsplanen betyder något? Där står ”Vi ska inte bygga bort det folk flyttar hit för”. Tankar finns om ett höghus i Trelleborg på nedbrunna Casablancatomten. Generellt ska äldre miljöer bevaras, högre hus placeras bäst lite längre bort. En stad måste förnyas och förändras för att inte förtvina. Men inte just där, inte i den gamla kärnan.

Åbergs anrika plantskola i Öja byter ägare. Att odla och påta i jorden är läkande för utbrända själar, morgonluft vädras och grön rehab ses som en ny näring för landsbygdens småföretag.

Tomas Fürth, omvärldsanalytiker på Kairos Future, talar om fyrtiotalistgenerationen. De välkomnar tekniska hjälpmedel och tycker det är trevligare med en robot på toaletten än hjälpande personal, har rollatorer som kan navigera själva. Tillgänglighetsanpassning görs inte på byggnader utan sätts direkt på människan, till exempel som ”exoskelett”.

Vi bor gärna kvar hemma för det är rymligt, det har också blivit billigt när lånen är betalda. Men så måste huset repareras och skötseln ger mera frustration än glädje. Vigs ängar i Köpingebro av arkitekt Lillemor Husberg har varit ett föredöme för boende på ålderns höst. ”Bovieran” planerar bostadsrättsföreningar i Trelleborg och Ystad, ”Seniorvillor” bygger små bekväma enplanshus i Simrislund, Sjöbo och Tomelilla.

Trelleborgs kommun lägger nu ut protokoll och utredningar på hemsidan under ”meetingplus”. Det är mycket att läsa, men kanske en plikt för engagerade lokalboende, och faktiskt mycket intressant. Nu gäller det t ex att följa idéerna för Skyttsgårdens återupplivade användning och den nya exploateringsgruppen som ska genomföra stadsbyggnadsplaner.

Om vi ska vara rädda om det vi har, måste vi först tycka om det. Sedan måste det finnas engagemang och god vilja. Vi sopar ut granbarren och möter ett nytt år.