Madeleine Brandin: Under havets yta

Gästkrönika Artikeln publicerades
Madeleine Brandin
Foto: Claes Nyberg
Madeleine Brandin

70 procent av jordens yta består av vatten och haven har ett medeldjup på 4000 meter.

Världskartan har inte många vita fläckar, det finns få obesökta platser på vår jord. Det vill säga på jordskorpan, på land. Under ytan, i världshaven är det tvärtom. Här finns en ofantligt stor okänd värld. Hundratusentals undervattensberg reser sig från havets botten, men färre än 300 har utforskats. Det finns mer detaljerade kartor över Mars yta än över havsbottnarna. Det läser jag i tidskriften Havsutsikt, som ges ut av Stockholms universitets Östersjöcentrum och Umeå marina forskningscentrum.

Människan har en stark lockelse till havet. Dessa ljusa sommarnätter när mångatan speglas i vattnet, vi går barfota längs stranden, vi plockar flintsten och fossil av svindlande miljoner år gamla sjöborrar, ibland hittar vi bärnsten och ibland nutida gröna glasstenar. Ljud av en båtmotor fortplantar sig långt över öppet vatten, linor slår mot segelmast, vågor kluckar, det doftar tång och rostig ankarkätting, och så ljuset, det föränderliga ljuset. Ibland är vattnet mörkare än himlen, ibland är det tvärtom.

Havsutsikt är värt några hundratusen extra i mäklarannonserna. Så har det inte alltid varit. Fiskelägena hade inte bofast befolkning förrän på 1700-talet, medan byarna inåt landet var bebodda tusen år tidigare. Havet var farligt, det var blåsigt och utsatt i strandkanten. Idag kan inte huset komma nära nog, egen strand är guld värd. Förr hade man avträdet ute och åt inne, idag har sommargästerna wc och dusch inne och matbordet ute.

Vattenkontakt är viktig. Och ändå har vi använt havet som soptipp. Under 1970 – 90-talen hade miljögifter gjort sälhonorna i Östersjön sterila och sälarna höll på att utrotas. Gifterna har sedan minskat påtagligt och nu finns det 50 000 gråsälar. Mellanskarven, den som kallas ålakråka på sydkusten, har också blivit vanlig igen. En vetenskaplig analys visar att sälar förstör fiskeredskap och att säl och skarv minskar fiskbeståndet i Östersjön. Antalet säl och mellanskarv behöver gå ned för att förbättra för fritidsfiske och småskaligt yrkesfiske längs kusterna.

Världens hav tappar andan. I innanhav som Östersjön har områden med syrebrist mer än tiodubblats sedan 1950-talet. Och i haven växer enorma plastberg. Vetenskapsjournalisten Fred Pearce har larmat om att världens 16 största fartyg orsakar mer luftföroreningar och svavel än världens alla bilar. Den svarta röken lämnar en gulbrun rand vid horisonten även i Trelleborg och Ystad.

Om det inte längre gick att bada här längs kusten skulle det kännas som en stor förlust, om utblickar och frihet från buller skulle försvinna vore det en stor förlust. Våra sjöar och hav är värdefulla, oersättliga tillgångar.

Madeleine Brandin

arkitekt och författare, bosatt på Söderslätt