Annons

Magnus Ehrenberg: Magnus Ehrenberg: Den svåra vägen mot ny tysk regering

Mer än tre månader har gått sedan valet i Tyskland. Angela Merkel är fortfarande kansler och ministrarna är de samma, men endast i en tillfällig regering.
Magnus Ehrenberg
Publicerad 17 januari 2018
Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Magnus Ehrenberg
Magnus EhrenbergFoto: Anders Hviid-Haglund

Det första försöket att bilda regering med konservativa CDU/CSU, Liberala FDP och De gröna avbröts efter en lång period med intensiva förhandlingar.

För att bilda en regering med stabil majoritet finns nu bara en möjlighet kvar: en ”storkoalition” mellan CDU/CSU och SPD. Faktum är att namnet ”storkoalition” är lite att ta i – uttrycket syftar på den period då partierna brukade få cirka 40 procent av rösterna var. I valet i september 2017 förlorade båda ”storpartier” röster (CDU/CSU tappade till 32,9 procent och SPD till 20,5 procent.

Annons

Från ett skandinaviskt perspektiv är det lite märkligt att tyskarna inte överväger en minoritetsregering. Men i Tyskland finns en politisk och kulturell tradition att ha en stark och stabil regering. Där behövs en ledare och ansvarstagare. För att påvisa vad jag menar med ”ansvarstagare” har jag ett litet exempel, långt från politiken:

Tyskar bokar oftast sina semestrar med hjälp av resebyråer. Tyskland har världens största antal resebyråer, sett till antal invånare. Tyskarna uppskattar resebyråns råd och kunskaper – det är den officiella förklaringen. Som jag ser det vill de också ha någon som tar ansvaret om de inte blir nöjda. Tyskar älskar att gå till domstol för att fastställa ansvar och skuld – ansvarsförsäkringar säljer bra i Tyskland. Allt måste vara rakt och tydligt, och det finns således en stark vilja i den tyska själen att ha en stark och stabil regering.

Även förväntningarna från andra europeiska länder är att Tyskland ska utgöra en ledande och pålitlig partner i Europa och världen. För var dag med den tillfälliga regeringen ökar trycket på partiledningarna i respektive parti.

Oavsett detta pågår livet i Tyskland som vanligt. Ekonomin går bra – en psykolog skulle nog säga att man befinner sig i ”det feta lyckliga tillståndet”. Men framgång kan också stiga en åt huvudet. Fackförbunden kämpar nu för rätten till en 28-timmarsvecka med full lön. Det har också kommit förslag att höja skatterna för att betala ännu fler sociala förmåner.

Under tiden har de inledande samtalen mellan CDU/CSU och SPD avslutats, och har resulterat i att båda parter är villiga att påbörja koalitionssamtal. För SPD är utmaningen att förklara 180-gradersvändningen för sina medlemmar. På valnatten i september 2017, försäkrade partiet att man aldrig skulle ingå i en regering under Angela Merkel igen och att man skulle inleda en förnyelseprocess i opposition. Nu kommer SPD be om mandat att inleda koalitionssamtal under kommande partikongress.

Vanligtvis räcker det med en partikongress, men denna gången ska medlemmarna få rösta. Ungefär 400 000 medlemmar i SPD kommer att bestämma regeringen för en nation med 82 miljoner invånare. Kravet – inte bara från den tyska befolkningen – att hitta en stabil regering är högt. De kommande veckorna kommer att vara spännande.

Annons
Annons
Annons
Annons