Magnus Ehrenberg: Kan det bayerska regionalpartiet CSU skapa kris i hela Europa?

Ledare Artikeln publicerades
Magnus Ehrenberg
Foto: Anders Hviid-Haglund
Magnus Ehrenberg

Ett politiskt krisläge är det som bäst beskriver den situation Tyskland befinner sig i.

CDU:s systerparti, det bayerska regionalpartiet CSU, tillika det minsta partiet i koalitionsregeringen, skapar tumult. Ett spänt läge har uppstått då Unionspartierna CDU och CSU inte kan komma överens om hur migrationsfrågan ska behandlas.

Inför det stundande regionalvalet i Bayern nu i oktober 2018 försöker CSU tydligt demonstrera sin position inom flyktingpolitiken. Detta har resulterat i den nuvarande regeringskrisen. Det konservativa CSU vill hålla sig strikt till Dublinförordningen, vilken i praktiken innebär att flyktingar som redan blivit registrerade som asylsökande i ett EU-land konsekvent blir nekade att komma in i Tyskland redan vid gränsen. Detta skulle kräva en rejäl förstärkning av de tyska gränskontrollerna.

Förbundskansler Angela Merkel strävar dock efter en mer solidarisk europeisk lösning och förhandlar under de kommande veckorna med de europeiska parterna. Den tyska inrikesministern Horst Seehofer (CSU) hotar förbundskanslern med att i nödfall driva igenom sitt förslag mot unionspartnern. Därmed bryter han mot förbundskanslerns övergripande beslutsrätt. Merkel anser att ett sådant tyskt förhållningssätt skulle få allvarliga konsekvenser för Europa.

Hon uttrycker tydligt att Spanien, Grekland och Italien inte får bli lämnade ensamma med sina yttre gränser i Europa. Under de kommande veckorna kommer det att bli tydligt om Europa är en solidarisk union eller om detta är slutet på fredsgemenskapen. En rättvis uppdelning av flyktingkvoterna mellan alla EU-länder krävs. De som vägrar ta emot flyktingar måste åtminstone få märkbara finansiella konsekvenser. För detta krävs ett generellt tillvägagångssätt så att inte varje enskilt fall måste förhandlas på nytt.

Tyskland anses fortfarande som en stark och trygg punkt för EU i det spända världspolitiska klimatet. Merkel låter sig inte provoceras av Donald Trump. En regeringskris i Tyskland innebär en fara för stabiliteten inom EU och sätter därmed den globala maktbalansen på spel. Det Europa med frihandel och öppna gränser som människor länge kämpat för riskerar att gå förlorat. Vi måste fokusera på att skapa ett starkt och förenat Europa. Om Europa vill fortsätta spela en viktig roll i världen och stå upp mot länder som Kina, Ryssland och USA är en stark europeisk sammanhållning essentiell. Det är uteslutande dumheter av CSU att försvaga förbundskanslern genom ett valtaktiskt drag. Ur en europeisk utgångspunkt får vi önska att den politiska oron i Tyskland lugnar ner sig.

Om Merkel inte lyckas komma fram med en tillfredställande lösning i inrikesministerns Horst Seehofers ögon, kommer han beordra polisen att stänga Tysklands gränser. Detta skulle underminera Merkels övergripande beslutsrätt i regeringen, vilket i sin tur kan komma leda till att Merkel tvingar Seehofer att avgå. De två mest sannolika scenarierna är:

Nyval då förbundskanslern inte längre har majoritet bakom sig;

Die Grünen (De gröna) tar över CSUs plats i regeringen.

Båda scenarier skulle innebära ett slut för partigemenskapen mellan CDU och CSU i förbundsparlamentet. Det betyder även att CDU själva, utan någon allierad, skulle ställa upp till val i Bayern och CSU i resten av landet. Splittringen skulle på ett strategiskt sätt gynna partierna, då politiska undersökningar visar att de båda konservativa partierna skulle få fler röster som självständiga partier. Icke desto mindre skulle det politiska landskapet bli ännu mer splittrat och en regeringsbildning med endast två partier skulle vara så gott som omöjligt.

Vad gör då det äldsta partiet i Tyskland, Socialdemokraterna (SPD)? Hittills har man sig hållit i bakgrunden istället för att utnyttja möjligheten att vinna väljare. SPD fick ett av partiets historiskt lägsta valresultat med 20,5 procent. Nyligen genomförda opinionsundersökningar visar på att stödet sjunkit ytterligare till 18 procent. Även Unionspartierna ligger cirka 2 procent under sina valresultat (32,9 procent) och om regeringen faller skulle det innebära ett ännu mindre stöd.

Ett nyval – det är alla eniga om – skulle det högerpopulistiska partiet Alternativ för Tyskland (AfD) profitera på. Det ligger inte i någon av de Europavänliga partimedlemmarnas intresse.

Helst skulle man vilja utropa: ”Skärp er – Europa är värt det!”