Människan och maskinen

Problemet är att de jobb som behövs i dag kanske inte efterfrågas i morgon. Och det kan som bekant ta långt tid att bli färdig med en yrkesutbildning.

I veckan presenterade Arbetsförmedlingen en prognos för framtidsyrken på fem till tio års sikt. Lärare, undersköterskor och datautbildare står högt i kurs. När TT gjorde en genomgång av gamla prognoser från Arbetsförmedlingen visade den att förutsägelserna varit pricksäkra, även om det finns exempel på när man haft fel.

Det är mycket som påverkar efterfrågan på arbetskraft. Men en sak talas det förvånansvärt lite om i den politiska debatten, nämligen hur tekniska utvecklingen leder till hur vissa jobb ersätts av datorer och maskiner medan nya yrken skapas. Kanske är det så att vi nu står inför en helt ny arbetsmarknad. Det hävdar i alla fall två amerikanska forskare i en nyutkommen bok.

Den industriella revolutionen på 1800-talet innebar en enorm förändring av ekonomin. Från att vi i Sverige hade en bondeekonomi växte nu istället en ny ekonomi fram baserad på industri och tillverkning. Ångmaskinen och sedan elektriciteten var två innovationer som i grunden förändrade hela arbetsmarknaden men som också skapade enorma ökningar av välståndet i samhället.

Enligt författarna till boken ”The Second Machine Age” kan vi nu stå inför lika omvälvande förändringar som den industriella revolutionen innebar, kanske ännu större. Boken är skriven av ekonomen Erik Brynjolfsson och it-forskaren Andrew McAfee, båda verksamma vid MIT-universitetet i USA.

De två forskarna argumenterar för att vi nu är på väg in i maskinens andra ålder, och att den kommer att ha en långt större påverkan än politikerna är förberedda på.

Traditionellt när maskiner har ersatt människor har det handlat om fysiska arbetsuppgifter. Men så är det inte längre. I dag kan it-system i långt större utsträckning ersätta kontorsarbetare eller banktjänstemän.

Det är framför allt tre grundläggande egenskaper som Brynjolfsson och McAfee menar är unika för den nuvarande utvecklingen.

För det första är utvecklingen exponentiell, det vill säga förändringarna sker allt snabbare. Datorernas ständigt förbättrade prestanda under de senaste tre decennierna är ett exempel på detta.

För det andra ger digitaliseringen helt nya möjligheter att till ingen kostnad alls reproducera en vara eller en tjänst. Här kan nämnas Spotify som på kort tid förändrat förutsättningarna i musikbranschen, musikförsäljningen är nu alltmer digital istället för att ske genom fysiska objekt som cd-skivor.

För det tredje är det nu möjligt att skapa allt fler innovationer genom att kombinera redan befintligt teknologi. Detta gäller framför allt inom den digitala världen där bland annat Facebook och Instagram nämns som exempel där entreprenörer kombinerat befintlig teknik för att skapa framgångsrika företag.

Innovationer är i grunden bra. Även om arbetstillfällen försvinner lär historien oss att nya varor och tjänster växer fram. Vad som däremot kan vara problematiskt är vad som sker i övergången mellan olika ekonomier. Det skapas vinnare och förlorare. En oroande konsekvens som Brynjolfsson och McAfee lyfter fram är att klyftorna i samhället tenderar att öka eftersom vinnarna i den nya ekonomin tar en allt större andel av hela kakan.

Statistik från USA visar att trots att ekonomin på det hela växer ökar ojämnlikheten.

En ökad lönespridning är i sig inte fel i Sverige om man utgår från en mycket sammanpressad lönebild. Problem kan uppstå om klyftorna blir för stora, om välståndet blir för ojämnt fördelat. Att detta i första hand är en effekt av politiken kan vara felaktigt. Snarare är det resultatet av den teknologiska utvecklingen där vissa personer med rätt kompetens gynnas i högre utsträckning medan andra inte alls är rustade inför utmaningen från maskiner och datorer.

En lösning kan vara att minska skatten på arbete och istället höja den på konsumtion. Då skulle det bli billigare att anställa människor. Rot- och rut-avdrag är faktiskt exempel på detta. På Skatteverkets hemsida kan man tydlig läsa detta på flera ställen i informationen om avdragen: ”Observera att kostnad för maskiner inte räknas till arbetskostnad.”

Men om lägre skatt på arbete är ett hållbart sätt att öka människans konkurrenskraft gentemot maskiner är osäkert. Ett annat sätt tackla utmaningen från maskinerna är helt enkelt att samarbeta mer. Och det gör människan redan. Maskiner, it-system och robotar behöver helt enkelt underhållas och utvecklas. Här har det också skett en stor tillväxt i arbetstillfällen. Perspektivet bör alltså inte vara att kämpa mot maskinerna utan snarare med dem.

Ett historiskt exempel på det är från det tidiga 1800-talets England då en rörelse, ludditerna, växte fram bland fabriksarbetare och som slog sönder textilmaskiner eftersom dessa hotade deras arbeten. Ordet luddit är i dag en beteckning för en person som motsätter sig den teknologiska utvecklingen. Översatt till dagens situation kan man lugnt konstatera att det inte hjälper att slå sönder datorer i ett försök att behålla jobbet.

Utvecklingen går troligen även i Sverige mot att rikedomen ökar och medianlönen faller. Detta sker inte på grund av den politik som förs utan är en konsekvens av den tekniska utvecklingen. Gör man fel analys av hur arbetsmarknaden ser ut blir lösningen också felaktig. Att hävda att en ökad lönespridning är till följd av den politik som till exempel den nuvarande regeringen för är att göra det för enkelt för sig. Det passar ju också väl in om man vill se ett maktskifte. Men det löser inte de utmaningar som framtiden bär med sig.

Som vanligt gäller det att satsa på skola och utbildning på ett sådant sätt att nästa generation står rustad inför en ny arbetsmarknad. Och att gör det enklare och billigare att anställa personal.

För den som står och väljer yrkesbana kan ett tips vara områden där man drar nytta av den tekniska utvecklingen. Ett annat råd är att satsa på det som datorer och maskiner är dåliga på, jobb som kräver mänskliga insatser som jobb inom omsorg, utbildning och kreativa områden.