Martin Tunström: Martin Tunström: Självstyre satt ur spel

”Det är landstingets område”. Så brukar det - med rätta- låta när landets socialminister får frågan om vårdköernas längd i ett enskilt landsting eller om väntetiderna på akuten vid ett annat.

Landstingen i Sverige är självstyrande. De utövar makten under lagarna, de får statsbidrag och de kontrolleras av statliga myndigheter - men de beslutar själva efter lokala förhållanden hur de statliga målen ska uppnås.

Nu gör regeringen ett avsevärt undantag från styrningen av den svenska hälso- och sjukvården. I förra veckan meddelade socialminister Annika Strandhäll att en utredning ska tillsättas för att granska bygget av Nya Karolinska- jättesjukhuset i Stockholm vars kostnader skjuter i höjden.

Några liknande beslut saknas. Långa vårdköer i några S-landsting, ekonomiska underskott i andra eller återkommande skattehöjningar i tredje (Kronoberg) har inte lett till statliga kriskommissioner, något som kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor påpassligt noterade under en presskonferens i går. Att landsting inte lever upp till den lagreglerade vårdgarantin hör till något som närmast accepteras.

I självstyret ingår också att kommuner och landsting har egna revisionsorgan som ska arbeta självständigt och oberoende från de övriga förtroendevalda. Modellen kan diskuteras. Den kommunala revisionen bedöms i dag vara för svag. Den har sitt ursprung i den svenska kommunmodellen med band till den historiska socknen. Lokala respekterade revisorer skulle garantera hederlighet och omsorg om skattebetalarnas pengar. Dagens stora landsting kräver andra typer av kontrollapparater och oberoendet hos revisionen kan också diskuteras.

”Beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar”, stadgar regeringsformen. I det ligger att regeringsmakten visar respekt för det kommunala självstyret.

Men nu stjälps den kommunala modellen för ansvarsutkrävande över ända. En extra revision i form av en statlig utredning införs i ett enda landsting. Det betyder att staten inte uppfattas som neutral till landstingen utan att den behandlar dem olika. Och detta sker som av en händelse under ett valår när vårdfrågorna seglat upp som nummer två på väljarnas dagordning. Därmed öppnas också för en ny relation mellan stat och landsting. Framtida borgerliga regeringar kan följa denna nya praxis och tillsätta granskningar av S-landsting. Maktrelationen stat-landsting förändras och blir dessutom oförutsägbar då den får en stark partipolitisk dimension.

Formellt motiveras nyordningen med att Karolinska är ett sjukhus av nationellt intresse – där andra landsting köper vård – och av att staten skjuter till pengar till landstingen. Nu är ju visserligen Stockholms läns landsting nettobetalare till det kommunala skatteutjämningssystemet- vilket dess landstingspolitiker (ofta moderata) helt felaktigt försöker tillskriva organisationens effektivitet. Men med samma logik borde underskotten i region Skåne också föranleda statlig kontroll – dessutom är regionen nettomottagare av den inomkommunala skatteutjämningen.

Det är svårt att inte kritisera Nya Karolinska - ett projekt som Socialdemokraterna inledningsvis stod bakom. Något som kommit bort i debatten är för övrigt att Reinfeldt-regeringen enligt uppgifter i Svenska Dagbladet vid flera tillfällen ville diskutera affären som bygger på offentlig-privat samverkan. Dåvarande finansminister Anders Borg såg det hela som ett experiment och kritiserade internt att man ”rundade budgetreglerna” samt att ops-lösningar i slutändan vanligen blir dyrare för skattebetalarna.

Moderaterna i Stockholms län som haft en förkärlek för okonventionella privata lösningar valde att inte lyssna på råden från departementets experter och gick vidare – med (ö)känt resultat. Det borde leda till intern moderat självrannsakan. Agerandet har skadat förtroendet för moderaterna när det gäller vård och välfärd.

Men om landstingsmajoriteten som samtidigt har en rad andra goda resultat att visa upp för väljarna – såsom tillgängligheten till vården – ska få fortsatt förtroende i höst eller inte är en fråga för väljarna som staten och regeringen ska hålla sig utanför. Hur utredningsdirektiven ska skrivas blir också en intressant fråga. I självstyrelsekonventionen som Sverige skrivit under nämns att kommunerna ska vara tillfrågade i alla ärenden om beslut som berör dem. Kommunerna ska inkluderas i beslut för att undvika statlig intervention i självstyret.

Irene Svenonius – finanslandstingsrådet (M) i Stockholms läns landsting – som inte kan lastas för tidigare M-märkta beslut har fått förtroendet att röja upp. Landstinget har tillsatt en internutredning och förra veckan kom också beslutet om en extern utredning. Vad en tredje utredning kan tillföra – annat än att sätta mediefokus i en valrörelse på Karolinskas ekonomi framför vårdköer och överbeläggningar i andra landsting är minst sagt oklart.