Annons

Monika Olin Wikman: Monika Olin Wikman: Demenssjukdomar måste tas mer på allvar

Allt fler kommer att drabbas av demenssjukdomar. Tyvärr är kunskapen fortfarande alldeles för låg på många håll i vården – och i politiken.
Monika Olin Wikman
Publicerad 26 april 2018
Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Monika Olin Wikman
Monika Olin Wikman

Där står jag och fumlar vid biljettautomaten på stationen. Jag vill ha tur och returbiljett, vill åka från Simrishamn men hittar inte rätt och hur ska jag få in att jag är pensionär? Jag ser mig omkring, sväljer förtreten och frågar en ung kvinna om hon kan hjälpa mig. Hon gör det galant, inte alls överseende, nej då.

På tåget läser jag rapporten ”En nationell strategi för demenssjukdom” ett förslag från Socialstyrelsen om insatser fram till år 2022. Det är ingen uppmuntrande läsning ,jag är glad att jag är på väg mot Köpenhamn. Danmark har nämligen en strategi för ett demensvänligt samhälle, demenssjuka ska kunna leva så självständigt som möjligt. Där finns också 100 000 så kallade demensvänner med kunskaper om demens och som kan hjälpa till när de träffar demenssjuka. Alla övriga nordiska länder har kommit längre än Sverige när det gäller strategiska politiska åtaganden.

Annons

Det är anmärkningsvärt att den politiska viljan, oavsett regering, varit så svag i vårt land. I Sverige finns 160 000 personer med sjukdomen och en fördubbling väntas fram till år 2050. Runt 48 miljoner människor i världen lever idag med sjukdomen. Diagnosen är inte entydig och det finns olika stadier.

Sanningen är att personal, från läkare till undersköterskor och hemtjänstpersonal i vårt land saknar basala kunskaper om demenssjukdomar. Något som krävs för att förstå vad sjukdomen innebär för sjuka, för anhöriga och för samhälle. Och för att ny kunskap och forskning ska få genomslag. Socialstyrelsen föreslår att inom kort bör all personal inom hemtjänsten få grundläggande utbildning. Fram till år 2022 bör det ske utbildning inom flera områden och det bör satsas på forskning om bland annat förebyggande insatser och om läkemedel . Idag är förskrivningen av demensläkemedel både otillräcklig och varierande över landet.

Socialstyrelsen tar upp att välfärdsteknik kan användas i större utsträckning för mer självständighet och delaktighet för de sjuka. Här finns möjligheter. Välfärdstekniken kan även göra det lättare att rekrytera yngre till vård och omsorg. Det säger sig självt att personer med demenssjukdom behöver personalkontinuitet och en trygghet genom samarbete mellan sjukvård och kommun. De mobila hembesökande team som ska införas enligt avtal mellan Regionen och Skånes kommuner syftar till att uppnå detta. Måtte nu teamen komma till – men det krävs också nya arbetssätt och läkarmedverkan.

Åldrande behöver inte vara tecken på sjukdom men vi kan ändå bli osäkra inför nya krav. Vardaglig hjälpsamhet är viktig. Frivilligkrafter kommer än mer att behövas om vi ska klara framtidens utmaningar inom vård- och omsorg. Kanske vi också här får demensvänner. Men först en nationell strategi, det är hög tid för vårt land. Vi väntar på den politiska viljan.

Annons
Annons
Annons
Annons