Monika Olin Wikman: Sjukdomstester kan skapa falsk trygghet

Gästkrönika Artikeln publicerades

När jag öppnar brevlådan ser jag det. Brevet med kallelse till mammografi, ny uppföljning. Är det redan dags, jag har ju sluppit ett år.

Jag känner ångesten, men värre blir det när jag ska vänta på brevet efter undersökningen. Matkassen ställer jag ner på gatan. Man kan ha en osynlig hjärtsjukdom hade löpsedlarna i affären basunerat ut. Eller var det ett dolt farligt magfel, skrämselrubrikerna från kvällstidningarna varierar. Nyss såg jag också annonserna om att man bör testa en massa kroppsliga värden för att utesluta det som kan ruva. Ja, de testerna kostar förstås.

I antologin Mellan hälsa och ohälsa – ett livsloppsperspektiv (Studentlitteratur 2018) talar forskare om ett mångtydigt mellanrum mellan hälsa och ohälsa. En utvecklad övervakning som syftar till att tidigt upptäcka ohälsa ger en upplevelse av mellanrum mellan sjukt och friskt. Detta har gjorts möjligt genom nya sorters avancerade bedömningar och teknologier. Genom att så mycket mer kan eller påstås kunna botas eller kompenseras blir gränsen mellan frisk och sjuk mera obestämd än tidigare. Vi har idag nya möjligheter att reflektera över hur vår hälsa utvecklas och över det egna ansvaret för denna. Så gör, enligt antologin, även gamla som man kan tro slutar tänka framåt. Många äldre vill ta ansvar för sin hälsa för att kunna” hålla sig frisk ända tills man dör. ”

Nästan alla kvinnor kommer till mammografiundersökningarna, så gott som alla barn är med om kontroller på barnavårdscentralen. Men diskussion förs om att mammografi samtidigt kan medföra oro som kanske inte överväger fördelarna. Å ena sidan kan sjukdom upptäckas, å andra sidan kan testerna inge en falsk trygghet. Felaktiga larm kan ge upphov till onödigt lidande. Fråga uppstår om hur säkra hälsokontrollerna alltid är. Många svåra etiska val hänger ihop med de nya testmöjligheterna till exempel vad gäller fosterdiagnostik. De nya möjligheterna att övervaka måste innebära ett mycket stort ansvar från vårdgivarnas sida att se till att de professionella bedömningarna präglas av kvalitet och etik.

Vid sidan av de allmänna hälsokontrollerna växer det fram en marknad som uppammar vår rädsla och vår önskan att ha kontroll över vår kropp. Vi vill hålla det sjuka och döden på avstånd. Genom att köpa oss tester kanske vi lugnar oss för stunden. Men det är svårt att bemästra mellanrummet, vi pendlar ohjälpligt där.

Att försöka förebygga är självklart viktigt. Men det finns anledning att fördjupa samtalet om vilka hälsokontroller och tester som är motiverade. Även ur prioriteringssynpunkt, hälso-och sjukvårdens resurser är inte obegränsade.

Jag är själv tacksam för den vård jag fått och att jag följs upp. Är jag frisk eller sjuk, jag inser att jag lever i ett mellanrum. Förr gick inte detta att framkalla. Nu triggar det den existentiella ångesten.