Morgondagens jättar väljer inte Sverige
De svenska storföretagen utgör fortfarande basen i vår ekonomi. En tredjedel av varuexporten och 24 procent av sysselsättningen inom industrin finns i de 20 största företagen. Det är också dessa företag som har så kallade ”spin off”-effekter, genom att underleverantörer och partners etableras runt dem.
Samtidigt kommer storföretagen att bli allt mindre viktiga ur sysselsättningssynpunkt. Fyra av fem jobb har sedan mitten av 1990-talet skapats i små eller mellanstora företag. När de större företagen ska etablera nya fabriker eller kontor görs det framför allt utanför Sverige.
Just därför är det så viktigt att nya svenska företag kan växa sig stora. Men som Svenskt Näringslivs rapport visar är förutsättningarna inte särskilt goda.
Morgondagens storföretag uppstår av allt att döma inom den högteknologiska sektorn. Till skillnad från flera av Sveriges klassiska storföretag är dessa mindre beroende av råvarutillgångar, energiförsörjning och låga transportkostnader. Istället är det tillgången på riskkapital och högutbildad arbetskraft som avgör framgången.
Vad gäller riskkapitalet står sig Sverige ganska bra. Det är bland annat därför flera så kallade startups lyckats växa snabbt de senaste åren. Musiktjänsten Spotify, betalningsleverantören Klarna och spelproducenten King står tillsammans med ett fåtal andra svenska företag för nästan en tredjedel av det europeiska värdet av så kallade ”unicorns” – techföretag som värderas till mer än en miljard dollar.
Men när Spotify ska börsnoteras väljer de inte Stockholmsbörsen, utan New York. VD:n och grundaren Daniel Ek har vid flera tillfällen varnat för att Spotify haft svårt att rekrytera rätt kompetens i eller till Sverige.
Att det svenska utbildningssystemet underpresterat under många år har börjat få konsekvenser. Det handlar inte heller bara om Spotify. 96 procent av startupföretagen i Svenskt Näringslivs rapport uppger att de haft svårt eller mycket svårt att rekrytera.
Vid internationella rekryteringar visar sig andra problem. Marginalskatterna är för höga och bostadssituationen är omöjlig – den som flyttar hit vill ofta till en början hyra, vilket är omöjligt i storstäderna. Migrationsverket är långsamt och krångligt, och det finns en rad exempel på hur högutbildade arbetskraftsinvandrare utvisats på grund av simpla misstag.
I år ändras åtminstone regelverket för personaloptioner, vilket skapar möjligheter för de nya företagen att erbjuda delägarskap till ny personal. Det är en bra början. Frågan är om det finns politisk förmåga och vilja till ett reformerat utbildningssystem, en bättre bostadsmarknad och mer internationell konkurrenskraftiga skatter. Ett nytt Volvo, H&M eller Ikea känns tyvärr mycket långt borta.
