Nils-Eric Sandberg: Är en rationell skattereform möjlig?

Gästkrönika

Slopa kapitalskatterna, sänk marginalskatten och ta ut moms på all konsumtion.

Den svenska skatte- och bidragsstaten bygger på två grundregler: Den som arbetar ska betala; den som inte arbetar ska ha betalt.

1991 fick vi den senaste stora skattereformen. De direkta inkomstskatterna sänktes med 80 miljarder, de indirekta höjdes med 75 miljarder. De medverkande politikerna trodde inte på begreppet dynamiska effekter, det vill säga tanken att sänkt skatt på tillväxtviktiga inkomster kan leda till ökad tillväxt. Eller också förstod de inte begreppet. Jag är fortfarande inte helt klar över svaret, men lutar alltmer åt det senare alternativet.

1991 var de totala skatteintäkterna 886,3 miljarder. Skattesänkningen blev 5 miljarder, det vill säga cirka 6.5 promille. Detta kan relateras till att skillnaden mellan prognos på skatteintäkterna, och utfall, i finansplanerna 1975-1990 var cirka 12-22 miljarder. Skattesänkningen 1991 låg alltså helt inom felmarginalen.

Alla politiker i omläggningen 1991 var överens om att nu skulle skattereglerna äntligen ligga fast, för lång tid. Sedan började de omedelbart förändra dem.

Tre chefekonomer efterlyser, i SvD 30/7, en ny skattereform, försiktigtvis helt utan preciseringar; det blir ju enklare så.

Varje seriös skatteanalys – till skillnad från alla andra – måste starta i en distinktion mellan skattesats och skattebas. Med det senare menas den bas av inkomst, konsumtion etcetera, som skatten tas ut på. Enkel matematik säger att skatteintäkterna beror mer på skattebasens bredd än på skattesatsens höjd. 10 procent på 50 är mer än 20 procent på 10.

Vi borde slopa det mesta av kapitalskatterna – de ska ”skapa jämlikhet” men ger inga nya resurser. Tre SNS-ekonomer vill höja fastighetsskatten med argumentet att detta är en kapitalskatt som ger intäkter. Det är märkligt att årets SNS-ekonomer inte inser att fastighetsskatten är en skatt inte på kapital utan på inkomster, från arbete och pension.

Marginalskatterna, som nu är en straffskatt på utbildning och arbete, borde sänkas till en civiliserad nivå, säg 40 procent. Det skulle sätta fart på ekonomin. Dubbelbeskattningen på aktieutdelningar bör slopas; utdelning som återinvesteras bör bli helt skattefri. Socialdemokratin säger nej; partiet vill gärna ha företag, men inte företagare, och absolut inte företagsägare.

I gengäld kan momsen, en utmärkt skatt, tas ut på all konsumtion, med samma skattesats.

Staten tar ut hög skatt på alkohol för att vi ska dricka mindre. Staten tar hög skatt på cigarretter för att vi ska röka mindre. Och staten tar ut hög skatt på arbete och investeringar för att vi ska – just det.

Att skattesatserna går ned en aning betyder inte skatteintäkterna ökar. Om det lönar sig bättre att arbeta och investera ökar tillväxten, det vill säga värdet av BNP, och då ökar skatteintäkterna.

Måste detta vara en fullständigt obegriplig slutsats?

Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i Dagens Nyheter samt publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.