Nils-Eric Sandberg: Påven som ekonom

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Björn Lindgren/TT

Påven Franciscus talar ofta och mycket om ekonomi. Att döma av hans tal är detta hans huvudintresse, möjligen vid sidan av själens eviga salighet.

Den amerikanska tankesmedjan Independent Institute publicerar en kvartalsskrift, The Independent Review, med ekonomiska analyser. Det senaste numret ägnas åt påven ekonomiska intresse, med titeln Pope Francis and Economics. Francis är engelska för Franciscus, det namn påven tagit efter det italienska helgonet, med fattigdom som huvudbudskap (1181-1226).

De flesta av författarna i det här specialnumret är ekonomer och har läst påvens tal om ekonomi. I en del fall finner jag analysen väl tunn och önskar att ekonomerna hade lärt sig mer teologi.

Men påven får komma väl till tals. Hans ekonomiska huvudsynpunkt är att marknaden är ett system som skapar mördande ojämlikhet. Fattigdomen i tredje världen ser han som främst en följd av företagens makt dvs kapitalismen. Han har om och om igen kritiserat privat äganderätt. Tydligen har han aldrig läst ekonomipristagaren Douglass North som visat att det var just skyddet för privat äganderätt som skapade ekonomisk möjlighet för de långsiktiga investeringar, och den tekniska utveckling, som lyfte världen ur fattigdomen.

Problemet är att Hans Helighet aldrig refererar till det ekonomiska alternativet, dvs socialismen. Vi har bara två alternativ. Resurser kan utnyttjas och allokeras antingen via marknad, eller byråkrati. Den som underkänner marknaden måste hylla byråkratin. I ett allokeringsperspektiv heter den socialism. Vi har väl lärt något om socialismens framgång som välfärdsskapare. Vilka flydde från Västtyskland till DDR för att få ett bättre liv, andra än Jonas Sjöstedt?

Man ska i all ekonomisk och politisk analys testa den egna tesen mot alternativet: Har det genererat större värden i välstånd och frihet? Om inte, var ligger då problemet - och lösningen?

Har socialism skapat mer välstånd än kapitalism? 1960 hade Tanzania högre BNP per capita än Sydkorea. Från 1965 fick Tanzania 68 miljarder kronor i svenskt bistånd för att föra en socialistisk politik. 2015 hade Tanzania en BNP per capita som var 2,4 procent av Sydkoreas. Det var resultatet av 50 år av bistånd och socialism. Olof Palme var överlycklig i sin himmel. Jag saknar i tidskriften en utförlig diskussion om sambandet mellan marknadsekonomi och frihet. I marknaden konkurrerar producenterna om konsumenterna de senare har makten genom sin valfrihet.

Franciscus helgonet predikade egendomslöshet. Hans lärjungar skulle aldrig arbeta, driva företag, skapa något. Om alla levt som Franciscus skulle vi aldrig fått företag, och aldrig lyft oss ur fattigdom. Något påven borde tänka på.