Nils-Eric Sandberg: Vi behöver inkomstklyftor

Ledare Artikeln publicerades
Nils-Eric Sandberg.
Nils-Eric Sandberg.

”Klyftorna växer.” Det har varit vänsterns mantra om inkomstskillnader i decennier. Nästan aldrig med siffror.

Varje diskussion om inkomstfördelning måste starta i en distinktion mellan ett statiskt och ett dynamiskt samhälle. I det statiska samhället förändras inget – där kan ingen påverka sin inkomst. Det är kommunismens dröm. Visserligen skriver Marx och Engels i sitt kommunistiska manifest att kapitalismen har skapat tekniska framsteg och ekonomisk utveckling. Men i deras kommunistiska samhälle ska förändring och framsteg vara uteslutna; där ska inget förändras.

Men i en dynamisk ekonomi – som vi lever i, trots Jonas Sjöstedts inflytande – kan människor via utbildning, arbete, sparande, investeringar – göra inkomstkarriärer. Inkomstskillnader är där inte permanenta utan tillfälliga.

Utan den distinktionen blir inkomstskillnader missvisande. Det vi matas med är statistiska stillbilder av hur skillnaderna ser ut just nu. Men de skymmer de dynamiska perspektiven av hur människor med utbildning och investeringar påverkar sin inkomst.

Ta en titt i historien. Sverige har blivit det ekonomiskt mest jämlika samhället i världen. Facken har pressat samman lönestrukturen. Staten har med den progressiva inkomstskatten nästan helt eliminerat skillnaderna i nettoinkomst. Ovanpå detta har staten lagt inkomstprövade bidrag. I ett fjärde steg har stat och kommun infört kraftigt subventionerade tjänster.

Assar Lindbeck ledde en utredning som visade att på 1970-talet hade de flesta marginaleffekter på bortåt 90 procent. Det vill säga om inkomsten ökade försvann 90 procent i skattehöjningar och bidragsbortfall.

Följden: nästan ingen kunde med eget arbete, sparande, investering, påverka sin inkomst. Alla förändringar av inkomst bestämdes av politiska beslut.

Beskattning som eliminerar inkomstskillnader fungerar som en prisreglering. Och vi vet från ekonomisk teori och praktik att prisreglering stör informationssystemet i ekonomin. Prisbildningen är ju ett informationssystem. Alla i ekonomin måste veta vad en resurs kostar, och vad den genererar. Skatter som reducerar detta innehåll gör att alla blir desinformerade. Besluten blir samhällsekonomisk felaktiga.

Inkomstklyftor är nödvändiga i en dynamisk ekonomi. De ger information om vilka utbildningar och yrken som är lönande. De ger incitament till studier och arbete.

I det helt jämlika samhället finns inga incitament, ingen förändring. Ingen kan med egen ansträngning förbättra sin ekonomi. Politikerna bestämmer allt och har gjort individerna maktlösa. Ingen har rätt till någon del av sin inkomst.

Göran Greider skulle trivas där.

Nils-Eric Sandberg

Publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Ystads Allehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.