Östersjöns miljö är en säkerhetsfråga
Tidigare i veckan rapporterades om ett havererat avloppsreningsverk utanför Warszawa. Floden Wisła försågs med runt 3 000 liter orenat avloppsvatten per sekund. Wisła har sitt utlopp i Östersjön. Det låter äckligt och det är äckligt. Naturligtvis för dem som bor i direkt närhet av läckan och inte kan bada eller fiska och måste koka dricksvattnet. Men också för att det orenade vattnet tillför en stor mängd gödande ämnen som påverkar vattnet, dess växtlighet och djurliv på längre sikt. Som enskild utsläppskälla är dess betydelse inte avgörande, men som en del i helheten är det oroande. Under många decennier var det precis så här det såg ut, vattnet användes som dumpningsplats. Enligt Aftonbladet (4/9) fanns det inget reningsverk alls fram till 2012 på denna plats i Polen.
Samtidigt bidrar Sverige och EU med stora belopp för åtgärder för att minska de stora utsläppen i Östersjön, även de från Ryssland. Men som så ofta med välsyftande pengar är det svåra inte att spendera dem utan att säkerställa att så lite som möjligt fastnar på vägen – eller i just reningsfrågan snarare att så mycket som möjligt fastnar på vägen. Rapporterna från Finska viken och satsningarna på reningsverk runt St Petersburg och motsvarande satsningar i Kaliningrad i södra Östersjön har varierat mellan optimism och pessimism. Sedan flera decennier finns Helcom, Helsingforskommissionen, där Östersjöländerna och EU samlas för att vidta åtgärder som ska återställa god ekologisk status i Östersjön. Målet som var satt till 2021 kommer dock inte att uppnås och planen uppdateras.
Förra sommaren rapporterade SR om att utsläppen av kväve och fosfor har minskat rejält i Finska viken, mycket tack vare reningsverken. Sidas eget organ Omvärlden rapporterade i juni 2017 optimistiskt från Kaliningrad i södra Östersjön ”att mellan 120 000 och 180 000 kubikmeter avloppsvatten per dygn inte längre orenat rinner ut i Östersjön.”
Men enligt andra rapporter är situationen inte så ljus. Enligt en en rapport från Transparency International som Sveriges Radio refererar till släpps 1,6 miljoner kubikmeter orenat avloppsvatten ut om året från Kaliningradområdet. En stor mängd reningsverk är otillräckliga, har försenats eller har ständiga driftsproblem.
Även när det kommer till Östersjöns faktiska hälsa varierar budskapen. Sveriges lantbruksuniversitet larmade i somras om katastroftillstånd för torskbeståndet, på grund av en kombination av ”ett hårt fisketryck, döda bottnar, födobrist, parasitangrepp och växande sälpopulationer”. Sture Hansson, professor vid institutionen för ekologi, miljö och botanik i Stockholm, har pekat på att just det kraftiga sälbeståndet – från att ha varit utrotningshotade har beståndet vuxit till 30 000 - 50 000 sälar i Östersjön – är ett bevis på Östersjöns förbättrade hälsa. ”Vi måste bygga vår miljövård på kunskap, inte på fördomar. Miljörörelsen, däribland WWF och Greenpeace, baserar sina ställningstaganden på fördomar” sa han till Expressen i januari 2018. Hansson menar också att säljakt är en förutsättning för att rädda torskbeståndet, det är inte enbart människan som orsakar det. Hansson har å sin sida fått mothugg av finska forskare, som menar att storskaligt fiske är den avgjort största boven.
Att skapa sig en helt rättvisande bild av situationen i Östersjön är svårt. Att övergödning, bristande rening, vissa typer av industriellt fiske och potentiella oljeutsläpp från fartyg fortsatt innebär stora påfrestningar på Östersjön står dock klart. Det nationsöverskridande samarbetet är avgörande för att nå fortsatta framsteg. Då spelar det stor roll hur staterna fungerar och vem som sitter vid makten. Östersjöns hälsa och framtid är på det viset starkt kopplad till den allt besvärligare säkerhetssituationen och de försämrade relationerna mellan länderna. Auktoritära regimer försämrar utsikterna för Östersjöområdet på alla sätt. Även för miljön.
