Ledare

Polisen verkar helt slut

Ledare ,
Hans organisation håller inte.
Foto:

Lägger polisen en anmälan om våldtäkt mot tolvåring åt sidan är det något mer än resurserna det är fel på.

Joakim Lamotte skrev en krönika i Göteborgs-Posten om att polisen lägger barnvåldtäkter långt ner i utredningshögen – även i fall där offret kunnat peka ut en misstänkt gärningsman.

Men kan det verkligen vara så illa?

När Sveriges Radios Studio Ett följde upp saken kunde man förvänta sig att polisen skulle dementera och förklara att det hela rör sig om ett missförstånd. Eller att det åtminstone var överdrivet beskrivet i Lamottes kolumn.

Men det visar sig inte bara stämma i något enstaka fall: raden av outredda grova våldtäktsfall är lång. Det är inte heller ett isolerat Göteborgsfenomen. Jan Evensson, ansvarig för utredningsresultat vid Stockholmspolisen, medger att det ser likadant ut på flera platser:

"Vi kan inte hålla den hastighet i utredningsarbetet som vi vill. Vi har ett antal ärenden som inte går med den skyndsamheten vi vill."

Evensson förklarar att det stora antalet mord och mordförsök gör att våldtäkterna, även de mot barn, hamnar långt ner i prioriteringshögen.

Nina Rung, kriminolog som tidigare arbetat inom polisen och nu arbetar förebyggande mot sexuella övergrepp mot barn, bekräftar bilden: "Polisen är tvungen att prioritera på ett sådant sätt att vissa ärenden läggs åt sidan, vilket gör att vi inte kommer att ha någon möjlighet att utreda dem alls senare."

Lika illa, om inte värre, låter det från polisfacket. Katarina von Sydow, ordförande för Polisförbundet i väst: " Man kan tycka att en våldtäkt mot barn, det finns nog inget grövre brott, men det är de prioriteringar som är gjorda. "

Enligt von Sydow handlar allt om resurser: "Det är ett politiskt ansvar att man ser till att vi har tillräckligt många poliser som kan utreda den här typen av brott."

Att polisen inte har varit tillräckligt prioriterad under lång tid står klart för de flesta. Men med tanke på de resurser som finns tillgängliga när det gäller bevakning av fotbollsmatcher, extremistdemonstrationer och gränskontroller kan det inte enbart handla om penningbrist. Någonstans måste det också finnas ett misslyckande i hela organisationen och inställningen till polisens uppdrag. För vem går med gott samvete hem på kvällen utan att ha tagit tag i ett grovt övergrepp på en tolvåring, med uppgift om vem den misstänkte förövaren var? Sådant borde betecknas som tjänstefel.

Att lägga på hög gör inte bara att fler barn utsätts för fara, brottet blir också oändligt mycket svårare att utreda. Om det någonsin görs.

Polisen behöver förstärkningar: fler poliser ute på gatorna och fler utredare vid skrivborden. Men också vad gäller kompetens och organisationsförmåga. Att snabbt utbilda en mängd nya poliser är inte en självklar enkel lösning – det måste vara rätt personer som blir poliser.

Det är bra att det görs ansträngningar för att återfå rutinerade personer som har lämnat yrket. Men sannolikt finns det också en mängd anställda som borde lämna polisen – och det snabbt.

Börja gärna den utrensningen längst upp. Vi kan inte ha kvar en polisledning som har tolererat ett sådant förfall att våldtäkt mot barn inte självklart är högsta prioritet i varje svenskt polishus.