Regering mot entreprenörskap

Ledare Artikeln publicerades
Sagofarbror.
Foto:Stina Stjernkvist/TT
Sagofarbror.

Regeringen Löfven har stakat ut sin ekonomiska linje: 1. Gör det mindre lönsamt att arbeta. 2. Gör det mindre lönsamt att driva framgångsrika företag.

Att den rödgröna regeringen inte gillar att företag levererar tjänster inom barnomsorg, skola och äldreomsorg – åtminstone inte om företagen är ofina nog att vara ekonomiskt välskötta och gå med vinst – känner de flesta till. Men regeringen är inte heller helt förtjust i att företagare lyckas allt för bra i andra branscher. Då kan de nämligen ta ut vinst som utdelning och betala lägre skatt än om den hade tagits ut som inkomst. Och eftersom regeringen medvetet gör så att fler ska betala högre skatt på arbetsinkomster blir det orättvist. Rättvisa enligt denna logik är nämligen att alla får behålla mindre av sådan frukt som vuxit ur egna ansträngningar.

I en ny utredning om 3:12-reglerna, som reglerar hur mycket en företagare får ta ut som utdelning utan att det beskattas som arbetsinkomst, föreslås att skatten på utdelningsinkomsten ska höjas från 20 till 25 procent. Dessutom minskas beloppet som ska få tas ut enligt en förenklingsregel anpassad för de minsta företagen. Precis som med kommande förslag om begränsningar av vinster för företag som säljer välfärdstjänster till offentlig sektor är regeländringarna inriktade på att skapa mest bekymmer för de mindre företagen, de som inte genom dyra skattekonsulter och avancerade ägarkonstruktioner kan hitta vägar runt regleringarna.

Det ska alltså bli svårare att tjäna pengar på framgångsrikt företagande – om regeringen följer förslaget om 3:12-regler. Det bör den inte göra. Det är i de mindre företagen som de nya jobben kommer och när de gamla jättarna som Ericsson darrar på benen är det viktigare än någonsin att tillväxten av nya friska lemmar främjas.

Men det finns anledning att vara tveksam till att den ”Socialdemokratiskt ledda regeringen” verkligen förstått välståndets grund. Det fanns hos många ett hopp om att Stefan Löfven, den pragmatiske Metallordföranden, verkligen ville näringslivet väl. Han inledde sin tid vid makten med inrättande av industrikansler och ett löfte om återindustrialisering av Sverige.

Verkligheten efter två års regerande talar tyvärr ett annat språk.

När det väl gäller är regeringen fast i att via allt hårdare lutande skatteskalor ta bort penningvinsten för dem som anstränger sig extra. För människor och företag i ett socialdemokratiskt Sverige är ändå i slutänden främst skattesubjekt, ketchupflaskor som man ska krama det mesta möjliga ur. Och om socialdemokratin förstår någon företagsamhet så är det den traditionella storindustrin, med sina Wallenbergare och Lundbergare som ägare. För den nya växande företagaren är det sämre med förståelsen. Liksom för den lilla människans möjlighet att skapa sin egen ekonomiska trygghet.

Sverige har alldeles utmärkta förutsättningar som entreprenörsland. Också relativt höga skatter kan bidra till det genom tillgång till kvalificerad utbildning för flertalet, stabila institutioner, välfärdssystem och hyfsat låg brottslighet. Men det förutsätter att den som bidrar mest till välfärdsbygget också får behålla en god ranson för egen del. Annars kommer snart ketchupflaskan bara att ha några små svåråtkomliga rester kvar på botten.