Ledare

Regeringen lät Sjöstedt hålla låda – flera år har förlorats i välfärdsutredningen

Ledare Artikeln publicerades
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) och Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt (V) håller pressträff i riksdagens presscenter.
Foto: Anders Wiklund/TT
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) och Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt (V) håller pressträff i riksdagens presscenter.

Den som värnar välfärden bör inte göra Jonas Sjöstedt till huvudperson.

Fredagen var Jonas Sjöstedts dag i riksdagen. Regeringen har nämligen gjort honom till huvudperson när det kommer till skolföretagens vara eller icke vara. Så när regeringen bjöd in till pressträff om sin föreslagna vinstreglering var det Vänsterledaren som fick hålla i den socialistiska retorikkursen, med civilminister Ardalan Shekarabi som statist. Sjöstedt kunde gå på om riskkapital och riskkapitalister, glosor som i hans värld är lika med illasinnat tjuveri som de få på toppen utsätter de många på botten för.

Regeringen och civilminister Ardalan Shekarabi (S) presenterade förvisso ett något förändrat förslag. Den främsta justeringen från Ilmar Reepalus ursprungsutredning är att inget företag ska tvingas gå med förlust, vilket var den faktiska följden av Reepalus modell. Även företag utan positivt operativt kapital (de flesta företag i sektorn har litet eller negativt sådant), ska få redovisa ett överskott på ett prisbasbelopp: 45 500 kronor. Det är i praktiken lika med ingen marginal alls för ett företag med några anställda. Det motsvarar en halv skolpeng och är omöjligt att planera företagsekonomiskt för. Bara teoretiker i politisk kostym kan komma på något sådant. Den som är olycklig nog att ha bättre ekonomisk planering än så får staten efter sig.

Som väntat görs undantag för vad som beskrivs som idéburna verksamheter, där ”idéburen” egentligen står för verksamhetsform, som till exempel kooperativ och stiftelser. Att undantaget kommer till är i sig ett bevis för att Reepalus modell inte är förenligt med sund företagsekonomi, det går inte att bygga buffert och investera i verksamhetens utveckling om reglerna ska följas.

Det inser också en av de anlitade experterna i utredningen, Joachim Landström, unversitetslektor vid Uppsala universitet. Han konstaterade i SvD (25/2 17): ”Genom att inte tillåta att företagaren får kompensation för värdeskapande investeringar blir det som att sätta 100 procent marginalskatt på innovation. Det är ju innovation som driver Sverige framåt. Hur skulle vårt land sett ut om innovation inte tillåtits? Detta är ett otäckt scenario.”

Vad borde då regeringen ha gjort? Jo, fokuserat på resultat, kvalitet, innovationskraft och samarbete. Den skulle ha ställt krav på näringslivet och dess organisationer att ta fram förslag som minimerar risken för att oseriösa aktörer får möjlighet att bedriva skola, barnomsorg och assistansverksamhet. Utgå från kvalitetskrav, inför strikta åtaganden om långsiktighet, kräv öppenhet i redovisningar (finns delvis med i regeringens förslag, och där är börsnoterade bolag föredömen) och ha kraftiga sanktioner mot dem som bryter mot det. Även näringslivet borde dessutom kunna ställa sig bakom striktare ekonomisk reglering av skattefinansierade verksamheter, så att till exempel ett väl fungerande skolföretag inte plötsligt enbart blir ett spekulationsobjekt under nya ägare. Här har näringslivet visat passivitet när det gäller att komma med konstruktiva motförslag.

Men vad regering och övriga vinstkritiker missar är att också företagsamhet inom utbildning skapar innovation och förnyelse. Det kan handla om hur man rekryterar och tar hand om personal – det är välkänt att många trivs bättre med privata arbetsgivare, där avståndet till chefen är kortare. Det kan handla om pedagogik. Och det kan handla om utbyten över geografiska gränser. Precis som flera vård- och skolföretag har insett finns det en internationell marknad för fungerande koncept i dessa branscher. Sverige skulle rentav kunna ha nytta av att exportera utbildningar anpassade efter svenska kvalitetskrav för att så småningom få högutbildade inom bristyrken att flytta hit.

Nu är det sannolikt att förslaget inte går igenom riksdagen, Allianspartierna är emot och Sverigedemokraterna har också sagt nej – även om SD har svängt en gång tidigare och skulle kunna göra det igen.

Egentligen är det synd att regeringen har misslyckats så totalt, för Sverige hade behövt en reglering som tar till vara det positiva med valfriheten och företagsamheten i skolsektorn och inom LSS, men som också håller borta de oseriösa aktörerna. Tyvärr har man genom Reepalu-utredning förlorat flera år på att tillfredsställa Jonas Sjöstedt i stället för att finna en väl fungerande modell för valfrihet och företagsamhet i välfärdssektorn. Vad har inte detta slöseri kostat skattebetalarna?