Ledare

Sandberg: Hyresköp som grov våldtäkt?

Ledare
Foto:

Vad är det värsta: grov våldtäkt, eller köp av ett hyreskontrakt?

En ny statlig utredning säger bestämt att köp av hyreskontrakt ska straffas med upp till fyra års fängelse, vilket är lika med det lägre straffet för grov våldtäkt. Trots att handel med hyreskontrakt inte skadar någon människa, fysiskt eller ekonomiskt.

Ett normalt världskrig utlöser hyresreglering, även i de länder som inte med andra medel deltar i kriget. Sverige fick hyresreglering 1917. Bostadsbyggandet föll brant. Regleringen slopades 1923, efter en lång riksdagsdebatt, med en rösts övervikt. Därefter ökade byggandet av lägenheter, från 5 000 till 59 000 1939. För drygt 75 år sedan återinfördes hyresregleringen, 1 oktober 1942. Den är fortfarande kvar, låt vara under annat namn.

Den statliga utredningen, som stöds av Hyresgästföreningen, Sabo och Fastighetsägarna, vill nu skärpa straffen för handel med hyreskontrakt. Idag straffas den som säljer hyreskontrakt, men inte den som köper. Det innebär att lagstiftningen är asymmetrisk, vilket i sig är ett problem – det ger utrymme för utpressning.

Men hyresregleringen håller hyrorna – främst i äldre fastigheter – långt under marknadsvärdet. Och denna skillnad skapar en marknad för köp och försäljning av hyreskontrakt. Marknaden fungerar så eftersom människor fungerar så. Människor anpassar sig efter de ekonomiska villkoren. Ska staten hindra detta måste huvuddelen av befolkningen buras in.

Enklaste lösningen vore att slopa hyresregleringen. Att hyrorna i nybyggda hus är höga beror på att staten tar ut full moms på bostadsbyggande. Om momsen slopas – vilket vore det rationella – minskar kostnaderna, och hyrorna. Moms är en utmärkt skatt, utformad som en skatt på konsumtion. Men i skatteomläggningen 1991 lade riksdagen full moms på bostadsbyggande, det vill säga moms på investeringar. Det jag har lärt mej bland, annat på ett universitet i Tyskland, säger att om en stat vill maximera tillväxten, och därmed välståndet, ska skatten läggas på konsumtion, inte på investeringar.

Hyresgäströrelsen administrerar hyresregleringen. Det innebär att en intresseorganisation är överordnad riksdagen. Det allvarliga är att riksdagen accepterar detta.

I ett fritt system – försök anta tanken – kan hyresgäster och fastighetsägare förhandla om hyrorna. Fastighetsägarna kan ge lägre hyror för hyresgäster som bott lång tid, betalar noga och vårdar lägenheten.

Om staten inte kan slopa hyresregleringen vore det logiska att släppa handeln med hyreskontrakt fri. Alla ska få köpa och sälja. Vi vet från all teori och erfarenhet att marknaden genererar och fördelar resurser bättre än något regleringssystem. Varför ska vi inte kunna använda denna kunskap?