Ship to Korsika

Organisationen Ship to Gaza har som mål att stoppa Israels ekonomiska blockad av Gazaremsan som inleddes när terroriststämplade och skarpt Israelfientliga och judekonspiratoriska Hamas tog över styret. 2010 var Ship to Gaza en del i internationella Free Gaza Movements försök att bryta blockaden. Då slutade det med att israeliska soldater bordade ett skepp som inte lydde order om att stanna. Flera aktivister dödades.

I den svenska debatten finns få mellanlägen. KDU:s ordförande Aron Modig menar att Ship to Gazas arrangörer bidrar ”till att legitimera styret i Gaza genom att bara peka ut Israel” (Newsmill 17/9). Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet (19/9), skriver å sin sida att ”Aron Modig och andra inte startat något Ship to Syrien. Och de ­kommer inte heller göra det. Eftersom de egentligen inte bryr sig.”

I Israel är debatten om blockaden mer sofistikerad. Tjänar den sitt syfte? Har den haft avsedd effekt och gynnar den israelernas säkerhet och regionens utveckling?

Zvi Bar’el, Mellanösternanalytiker i israeliska vänsterliberala tidningen Haaretz, skriver (5/9): ”Tiden är inne för att sluta bluffa och låtsas som att Gaza-blockaden straffar Hamas, hindrar missilattacker och gynnar Israels säkerhetsintressen.”

Det är ett perspektiv från en israelisk skribent. Men det visar att debatten i Israel är precis så levande som den ska vara i en demokrati. Det är också den demokratiska vägen som är den naturliga för de svenska politiker som på allvar vill israeler och palestinier väl. Sjöstedt seglar däremot under en pr-flagg som gör mer skada än nytta.