Uppskjuten skattesmäll i Ystad
Det blev lite Agatha Christie- roman över budgetsamtalen i Ystad. Något säger det om det politiska klimatet att Vänsterpartiet och Miljöpartiet satt kvar längst vid bordet. De partiernas företrädare ska ha all heder för det, var annars än i diskussioner med samma underlag ska man kunna finna vad som är gemensamt, vilka kompromisser som är nödvändiga och vilka skillnader som är så stora att det inte är möjligt att komma överens? De stora politiska skiljelinjerna nu går vid synen på försäljning av kommunala fastigheter och behovet av skattehöjning.
Till sist satt så treklövern med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna kvar med ett helt eget budgetförslag. Det är dock högst osäkert om det går igenom fullmäktige. Med flera olika budgetalternativ blir utgången svår att förutsäga, särskilt som ingen kan hindras att rösta på andras budgetar när den egna har fallit, till det kommer möjligheten med tilläggsyrkanden. Kristina Bendz vill inte svara definitivt ja eller nej på frågan om det är avgörande att treklöverns budget går igenom för att hon ska vilja sitta kvar som kommunstyrelsens ordförande. Det pågående året styr hon efter en S/C-budget. Det har visat sig vara svårt, vilket i och för sig mer beror på verkligheten än på budgeten.
Att de kommande åren blir tuffa råder det ingen tvekan om. Ystads kommun har i praktiken slagit i kredittaket hos Kommuninvest och måste nå överskott och trimma skuldnivåerna för att få låna mer. 2020 tror förvisso treklövern att man fixar de numera två finansiella målen – att ha 1 procents överskott och att kostnaderna inte ska öka mer än skatter och statsbidrag. Det tredje målet, att värdesäkra kapitalet är borta. Utdelningar från främst kommunens energibolag ska rädda resultatet och treklövern utlovar full kompensation för inflation och löneökningar i skola och omsorg.
Investeringarna i hamnen gör att utdelningarna från kommunala bolag kommer att utebli 2021. Samtidigt ökar kostnaderna för bland annat äldreomsorg. Under budgetposten ”Övriga demografiska effekter” lämnar långtidsprognosen en allt större utgiftspost för varje år, 53 miljoner kronor mer 2023 jämfört med 2020. Det kommer att kännas.
Som lök på laxen har det omtalade EU-miljöbidraget till hamnutbyggnaden smugit sig in som en oönskad osäkerhetsfaktor. Hittills har den polska staten och regeringen inte levererat vad den lovat, några nya fartyg för naturgasdrift byggs inte. Det var förutsättningen för EU-bidraget och anledningen till att Ystadspolitikerna forcerades att klubba ett snabbt hamninvesteringsbeslut. Den stressen har nu ersatts av en ny. Vad gör man om pengarna inte kommer, eller om de kommer men måste betalas tillbaka för att villkoren för bidraget inte längre uppfylls? Det är alltid knepigt att ha bidrag som grund för en investeringsanalys, och i än högre grad när bidraget hänger på hur en utomstående part agerar. Ystadsborna får hoppas att de slipper betala via skatten och försämringar i den offentliga servicen för uppskjutna eller inställda polska båtprojekt. De kommande åren blir tillräckligt besvärliga ändå.
