Stoppa grundlagsändringen

Ledare Artikeln publicerades
STOCKHOLM 20180207 Regeringen och justitieminister Morgan Johansson (S) har brett stöd i riksdagen för ändrade mediegrundlagar. De bör tänka om.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
STOCKHOLM 20180207 Regeringen och justitieminister Morgan Johansson (S) har brett stöd i riksdagen för ändrade mediegrundlagar. De bör tänka om.

Sveriges riksdag planerar för en grundlagsändring som riskerar att inskränka offentlighetsprincipen för vissa men inte för andra.

En klar riksdagsmajoritet – endast SD är emot – står redo att snabbt klubba igenom förändringar i Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen. Med ett riksdagsbeslut före valet och ett efter ska de nya skrivningarna träda i kraft i januari 2019. Det är raskt marscherat för en grundlagsändring.

Det som i propositionen kallas ”språkliga och redaktionella ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att underlätta förståelsen och tillämpningen av dessa grundlagar” har dock väckt allt starkare protester. Debattörer oroar sig för att offentlighetsprincipen i princip kommer att inskränkas för vanliga medborgare, medan exempelvis journalister på etablerade redaktioner får en gräddfil.

Det som ska regleras är internettjänster som Lexbase, där gamla domar med personuppgifter görs lätt sökbara även för privatpersoner. Idag har Lexbase utgivningsbevis och har därmed samma grundlagsskydd som en tidningsredaktion, vilket gör att brott mot personuppgiftslagen inte kan tillämpas. Det vill riksdagsmajoriteten ändra på.

Däremot ska liknande söktjänster som riktar sig till exempelvis medieföretag få finnas kvar. En nyckelmeningen i propositionen lyder: ”Enligt regeringen bör utgångspunkten vara att rättsdatabaser som uppenbart riktar sig till en krets som på professionella grunder har ett berättigat behov av de aktuella uppgifterna faller utanför bestämmelsens tillämpningsområde.”

Det egentliga syftet med lagändringen är att hindra människor från att av pur nyfikenhet på nätet enkelt kunna ta reda på exempelvis vilka eventuella domar en granne, kollega, barnvakt eller dejt har i sitt historiska bagage. Då har politikerna insett att det kan slå exempelvis mot journalistiska kartläggningar av brottslighet. Så här heter det i propositionen: ”Det är enligt regeringen av största vikt att seriös granskande journalistik inte på något sätt ska kunna hämmas av regleringen.”

Det är i denna åtskillnad som invändningar infinner sig. Journalistik är ingen myndighetsverksamhet. Det finns ingen bedömningsapparat för att avgöra vad som är professionella aktörer. En ensam bloggare kan utföra god granskande journalistik av myndigheter liksom av större redaktioners arbete. Att de traditionella medierna i sin roll som granskare också granskas av andra är nämligen också en viktigt del av demokratin. Och vad händer om exempelvis Lexbase utvecklar sin verksamhet till att bli en mer traditionell redaktionell tjänst?

Effekten i praktiken blir att det görs skillnad på vem som kan och inte kan komma åt att göra sökningar. Register som inte har yrkesmässiga användare som målgrupp får grönt ljus där andra får rött.

Krister Thelin, före detta domare i bland annat hovrätten i Skåne och Blekinge och i FN:s krigstribunal, skriver i Svensk Tidskrift: ”Min syn är mycket enkel. När det gäller offentliga domar bör grundlagsskyddet gälla utan inskränkning. Varför domar? Av det enkla skälet, att dessa förstärker yttrandefrihets-/offentlighetsintresset genom intresset av öppenhet på rättskipningens område, ett rättsstatligt signum.”

Sverige framhålls ofta som ett internationellt föredöme med sin långtgående offentlighetsprincip. I avvägningen mellan personlig integritet och värdet av allmänhetens insyn har det senare värdet ansetts vara viktigast, och är därför fastslaget i grundlagsform. Grundlagsskyddet är till för att hindra just snabba förändringar, sådana som i det korta perspektivet kan anses angelägna men som på längre sikt kan skada något större och viktigare.

Därför bör riksdagen backa ett steg och avstå från att rösta igenom grundlagsförändringen i sin nuvarande form. Grundslagsändringen förtjänar en mer gedigen prövning och bör inte genomföras innan det står klart för dömande instanser, medier och allmänhet vad den faktiskt kan komma att innebära i morgon och i övermorgon. Risken är att den skadar och öppnar för andra typer av inskränkningar i offentlighetsprincipen längre fram än vad lagstiftarna tänker på i dag. Då är medborgarna och demokratin stora förlorare.