Svend Dahl: Svend Dahl: Därför sneglar svenska politiker på Danmark och Norge
Även om Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti på viktiga punkter skiljer sig från Sverigedemokraterna, är frågeställningarna danska och norska politiker behövt hantera de senaste veckorna högst relevanta för svenska förhållanden.
I Norge blev det häromdagen klart med en ny regering. Statsminister Erna Solbergs Høyre bildar regering med Fremskrittspartiet och socialliberala Venstre. Inför förra årets val hette det däremot från Venstrehåll att FRP skulle tvingas bort från regeringsmakten. Dåliga opinionssiffror och interna motsättningar kring strategin fick dock partiledaren Trine Skei Grande att utfärda garantin att en röst på Venstre - trots motståndet mot FRP - var en röst på Solberg som statsminister.
Direkt efter valet öppnade Venstre även för att sitta i samma regering som FRP. Det är något som nu betalat sig i form av betydande segrar i partiets hjärtefrågor, miljö- och klimatpolitiken samt de första ministerposterna på 17 år.
I Danmark innebar jul- och nyårshelgen däremot återkommande spekulationer om en stundande regeringskris, som först avvärjdes när den borgerliga minoritetsregeringen sköt upp planerna på en skattereform som skulle sänka skatten på arbete.
Regeringens stödparti Dansk Folkeparti räknas normalt till det borgerliga blocket, men är motståndare till att sänka de höga danska marginalskatterna. De senaste åren har partiet dessutom allt mer kommit att betona sin samhörighet med Socialdemokraterna i den ekonomiska politiken samtidigt som S kommit sluta upp bakom DF:s syn på migration. Det har öppnat för återkommande spekulationer om en S-regering med stöd av DF efter nästa val.
Att den liberale statsministern Lars Løkke Rasmussens nyårstal handlande om problemen med utanförskap och parallellsamhällen avspeglade därför inte bara att det är en fråga som oroar många väljare. Det handlade också om också att om att återupprätta relationen med DF och mejsla ut ett gemensamt politiskt projekt.
Det politiska läget i Danmark kan ge en indikation om vad treblockspolitik innebär i praktiken. Visst är SD ett parlamentariskt betydligt omognare parti än DF. Men på samma sätt som DF klyvs det mellan höger och vänster och eftersträvar en vågmästarställning.
Räkna med att svenska partistrateger kommer att snegla på Norge och Danmark när de reflekterar över tre frågor som kommer att vara avgörande för vad som händer i svensk politik de närmaste åren:
Hur mycket är principiella avståndstaganden värda när de i skarpt läge ställs mot möjligheterna att få sakpolitiskt inflytande? Vilka möjligheter öppnar ett stort högerpopulistiskt parti för en socialdemokratisk regeringsbildare? Och hur ska man som liberal långsiktigt säkra utrymmet för borgerlig ekonomisk politik i en situation med tre block i riksdagen?
