Sverige är inte rustat för en lågkonjunktur
Har högkonjunkturen passerat toppen? Mycket tyder på det, enligt Moderaternas Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson och Niklas Wykman (Dagens industri 23/5). Industrins orderingång sjunker, och Sveriges Byggindustrier varnar för kraftigt minskat byggande nästa år.
När det händer är Sverige dåligt rustat. Tudelningen på arbetsmarknaden är redan nu stor. Samtidigt som sysselsättningen i stort är hög har gruppen särskilt utsatta arbetslösa växt till nästan 300 000 personer – cirka två tredjedelar av arbetslösheten. Många företag skriker efter högspecialiserad arbetskraft, utan att lyckas rekrytera vare sig på hemmaplan eller från andra länder.
John Hassler, professor i ekonomi vid Stockholms Universitet, har dessutom varnat för att Sveriges tillväxtprognoser framåt är farligt låga. I en debattartikel i januari efterfrågade han ett reformpaket i stil med de åtgärder som genomfördes efter 1990-talskrisen (DI 21/1).
Det är också vad Moderaterna vill åstadkomma. Det “tillväxtramverk” de presenterar i sin debattartikel innehåller flera förslag. Dels vill de se ett kompetensförsörjningspaket, där migrationsregler och bostadsregler ses över för att göra det lättare för företag att rekrytera specialister. De vill också tillsätta en produktivitetsdelegation som ska ta fram förslag för hur produktiviteten ska öka, och, kanske viktigast av allt, få till en bred skattereform som “ökar lönsamheten av att arbeta, utbilda sig och investera i Sverige”.
Så synd då att Moderaterna så sent som häromveckan (DI 14/5) sa nej till att avskaffa värnskatten, som minskar incitamenten att arbeta och att utbilda sig – och som nog också gör det svårare att rekrytera högspecialiserad arbetskraft från andra länder.
Bortsett från det är inte Moderaternas förslag dåliga. Tanken på ett skatteavdrag för den som vill vidareutbilda sig är exempelvis intressant. I ekonomier som hela tiden utsätts för global konkurrens och teknikskiften är förmågan till omställning central. Sverige har visserligen omfattande socialförsäkringar som dämpar de ekonomiska effekterna av strukturomvandlingar, men få system som hjälper individer att välja en ny bana mitt i livet.
Mer än något annat är Moderaternas förslag en välbehövlig injektion av ekonomi och arbetsmarknad i den politiska debatten. Det är områden där Sverige har grundläggande strukturella problem som behöver diskuteras och åtgärdas – och där Socialdemokraterna mer eller mindre kapitulerat. Statsminister Stefan Löfven har tillsatt positioner som “industrikansler” och skapat begrepp som “innovationskatapulter”, men inte gjort några seriösa försök att möta Sveriges utmaningar.
Istället har regeringen seglat på högkonjunkturens våg och glatt spenderat överskotten. När vinden mojnar är Sverige i sämre skick än på länge. Det är kanske det största skälet att rösta bort Stefan Löfven från statsministerposten i höst.
