Bara i landet lagom gläds ministrar åt medelmåttan

Ledare Artikeln publicerades

Skolans kunskapsmässiga utförsbacke har planat ut. Men det är långt tillbaka till toppen.

Få kan ha undgått de svallande känslor som förra Pisa-rapporten framkallade när den presenterades för tre år sedan. Skolan blev den viktigaste frågan i riksdagsvalet 2014.

När den senaste Pisa-rapporten presenterades på tisdagen hade Sveriges elever kravlat sig upp till genomsnittet jämfört med föregående mätning. I relation till andra länders elever är kunskapsnivån dock långtifrån vad den var 2000 när mätningarna började. Det säger någonting om våra förväntningar på skolan när en snittprestation benämns som ett glädjebesked.

Gårdagens resultat ger egentligen bara ett alternativ att förhålla sig till. Vi bör vara försiktiga med att dra några konkreta slutsatser.

Valet av testmetod har med stor sannolikhet påverkat utfallet. Det har inte nödvändigtvis skett en kunskapsmässig förbättring sedan sist. Testerna utfördes för första gången på datorer.

Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren, doktorand vid ansedda London School of Economics (LSE), framhåller problematiken: ”Det är alltså oklart om förändringarna över tid i Pisa kan förklaras av verkliga kunskapsförändringar, snarare än förändringar i provformatet.” (Dagens Samhälle, 6/12).

Ändå kallar utbildningsminister Gustav Fridolin rapporten för ett ”enormt styrkebesked”. Vad är det han ser, som inte vi andra ser?

Varenda gång PISA-mätningarna genomförts har Sveriges resultat sjunkit. Gabriel Heller Sahlgrens forskning visar att de har sjunkit långsammare i kommuner med fler friskolor. Likväl envisas regeringen och övriga vänstern med att hänvisa till ägandeförhållanden.

OECD, som håller i testerna, har vidare konstaterat ”att svenska elever lägger mer tid än andra på internet och sociala medier” (P1 Morgon 6/12). En studie från ovan nämnda LSE visar att mobilförbud medför en generell ökning av elevers resultat, och allra mest bland lågpresterande.

Skolinspektionen gav tidigare i år rektorer rätten att införa förbud under förutsättning att eleverna involveras i regelsättningen. Ungdomar blir inte automatiskt mer belästa av ett mobilförbud, men väl mindre distraherade. Det kan tyckas uppenbart, men varje minut som läggs på sociala medier är en minut färre på grammatik eller glosor.

Inte heller Moderaterna resonerar logiskt om vad som behövs för att öka kunskapsinhämtningen. De har bland annat föreslagit att regeringen ska öka antalet timmar med idrott för att det ökar elevers prestationer i andra ämnen. Att en extra gympatimme innebär en timme mindre att lägga på matte tycks inte bekomma dem.

Svensk skola lider inte främst av profitjakt eller undermålig fysik bland eleverna. Den dras däremot med en kultur som värdesätter samarbetsförmåga och kreativitet före hård kunskap. I det läget utgör ett vinsttak knappast lösningen för de lågpresterande elevernas utveckling.

Gustav Juntti