Tuffingen Löfven
På klassisk socialdemokratisk mark i Surbrunnsparken flirtade Stefan Löfven med sina anhängare och Ystad. Han påstod märkligt nog att det blåste en dag som varje sydskåning uppfattat som vindstilla. ”Ni är tåliga förstår, jag” konstaterade statsministern.
Dagens stora nummer för regeringen var egentligen de myndighetsflyttar, hela eller i bitar, som man fortsätter med. Skåne fick denna gång nya statliga jobb inom Tullverket och Tillväxtverket i Malmö och inom Trafikverket i Kristianstad. Dessutom flyttas Myndigheten för tillgängliga medier från Stockholm till Malmö. Om inte annat är det kul att lära sig att den finns.
Men Ystad då? Nej. Den synligaste statliga myndighetsnärvaron vid statsministerns tal var polisen. Det passade fint, för i brist på lokalt jubel över att Malmö och Kristianstad får fler statstjänstemän tog statsministern upp det hetaste politiska ämnet: brottsligheten och bekämpningen av den. Han anförde med glöd att fajten mot kriminaliteten inte är en högerfråga, det är en socialdemokratisk frihetsfråga. Och statsministern har ju rätt – oavsett om man kallar det socialdemokrati eller inte är det en ytterst viktig jämlikhetsfråga att bekämpa brott. Allt annat är att svika människorna i de utsatta områdena.
Även om regeringskollegan Isabella Lövin önskar annat, står det klart att brottsbekämpningen och omstöpningen av migrationspolitiken är Socialdemokraternas huvudlinje i valet. Tidigare svagheter ska bli en tillgång i partiets kommunikation. Så ägnade också statsministern den absoluta huvuddelen av talet åt brott, blåljus och batonger.
Därför blev kontrasten stark när Stefan Löfven vände tillbaka till det Socialdemokraterna haft som sitt kärna i val efter val: välfärden och arbetslösheten. Visst kunde Löfven peka på styrkan i ekonomin och tala om vikten av att motverka klyftor, men det ekar mer tom retorik än faktiskt innehåll. Arbetslösheten och tillväxten i Sverige har mer att göra med global konjunktur än skicklighet i Rosenbad, det förstår både borgare och sosse. Och publiken applåderade snällt åt löften om några ynkliga hundralappar i skattesänkning för pensionärer, samtidigt som många tidigare kommun- och landstingsanställda fått se sin tjänstepension sänkt med långt mer än så.
Löfven är bäst när han talar om hårdare tag och arbetsmoral. I de mjukare delarna är han betydligt sämre. Men så är det också hårda karameller som gäller när väljargodiset delas ut i 2018 års valrörelse.
