USA behöver Norden

Ledare Artikeln publicerades
Transatlantiskt samarbete.
Foto:Jonas Ekströmer/TT
Transatlantiskt samarbete.

Osäkerheten kring TTIP för de frihandelsvänliga krafterna i Norden och USA närmare varandra.

Det blev ännu en groda från statsminister Stefan Löfven (S) under förra veckans nordiska toppmöte i Washington. Han får trösta sig med att Sveriges relation med USA är bättre än någonsin. 

”Thank you very much, secretary Kennedy, for the invitation. Sorry, Kerry ...” 

Tidigare i år blandade Löfven ihop Kina och Indien under ett besök i Mumbai. Den här gången var det USA:s utrikesminister John Kerry som tvingades till ett nervöst skratt när vår regeringschef snubblade på orden. 

Löfvens fallenhet för felsägningar ska dock inte överskugga ett viktigt officiellt besök. Att fyra nordiska statsministrar, och en president, bjuds in till Vita huset är unikt. Barack Obamas presidentskap har präglats av stor nyfikenhet på vår samhällsmodell, medan Sveriges, Danmarks och Finlands regeringar är positiva till frihandelsavtalet TTIP.

EU:s och USA:s förhandlingar om TTIP - det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar – inleddes sommaren 2013. Avtalet om att riva handelshinder och harmonisera regelverk var tänkt att undertecknas innan Obama lämnar Vita huset. 

I stället drar förhandlingsrundorna ut på tiden. 

Det börjar alltså bli bråttom. Protektionistiska krafter vädrar morgonluft på båda sidor Atlanten. I Tyskland och Frankrike sätter de politiska ytterkanternas TTIP-motstånd agendan inför nästa års nationella val. Och ingen vet vad som händer om Donald Trump blir USA:s president.

TTIP-förhandlingarna går så trögt att Cecilia Malmström, EU:s handelskommissionär, har lessnat på vulgoargumenten om klordoppade kycklingar och försvagade kemikalielagar. 

”Det är ett kristallklart mandat från medlemsländerna. Vi ska inte sänka någon miljölag eller ändra på någon standard som gäller i Europa”, kommenterar Malmström i Sveriges radios EU-podd (11/5). Den svenska handelskommissionären är särskilt besviken på regeringarna som säger en sak i Bryssel och sedan driver en mer passiv linje på hemmaplan.   

TTIP innebär stora vinster för många bolag. Som Harry Flam, professor i internationell ekonomi, skriver på bloggen Ekonomistas kan till exempel Volvo lastvagnar spara tiotals miljoner genom att inte tillverka och certifiera två versioner av en motor, för att uppfylla liknande miljökrav i både USA och EU.

Samtidigt är det svårt att uppskatta hur prissättningen och tillväxten påverkas. Det är troligt att TTIP:s inverkan på BNP överdrivs av vissa anhängare av mer frihandel, men framförallt erbjuder TTIP politiker som Jonas Sjöstedt och Donald Trump en perfekt fiende i deras envetna globaliseringsmotstånd. 

Osäkerheten kring TTIP för de frihandelsvänliga politikerna i Norden och USA närmare varandra. Socialdemokraterna och LO har många brister när det kommer till jobbskapande reformer, men i synen på TTIP förblir regeringen Löfven en progressiv kraft.

Det är en hållning långt viktigare än Sveriges uppblåsta kampanj för en meningslös plats i FN:s säkerhetsråd.