Utan opposition ingen demokrati
Amanda Lind är minister för kultur, demokrati och idrott. Det är på sitt vis fint att demokratin har fått sin egen tredjedelsminister. Man får anta att det betyder att Linds roll på något sätt är att sprida den parlamentariska demokratins evangelium. Att tala om för folket att jag är här som er tjänare, inte er överhöghet.
Men Amanda Lind tycks inte riktigt lita på det där folket. Eller på demokratin. En grundbult i parlamentarisk demokrati är att respektera oppositionen och dess roll. Man ska vara beredd att lämna över makten till dem. I den stund man betvivlar oppositionens demokratiska grund ifrågasätter man också dess legitimitet.
När Amanda Lind på Facebook skriver om Moderaterna så kommer hon väldigt nära den gränsen, ja frågan är om hon inte trampar över. Hon drar parallellen till nazitysklands tillkomst: Demokratiministern skriver: ”Att Hédi Fried idag ska behöva påminna UIf Kristersson om hur det gick för Tyskland när man började samarbeta med auktoritära partier blir det slutgiltiga beviset på att de sista smulorna av anständighet som fanns kvar har lämnar Moderaterna.”
Det finns en del att invända mot ordvalen i sammanhanget. ”Det slutgiltiga beviset” ger onekligen associationer i det historiska sammanhang som Amanda Lind valt att sätta Moderaterna i. Att hävda att ”de sista smulorna av anständighet” har lämnat Moderaterna är ett befängt och bisarrt påstående om ett brett förankrat demokratiskt parti som under decennier både lett Sverige och varit ledande oppositionsparti.
När Amanda Lind som demokratiminister och regeringens språkrör yttrar dessa ord betyder de extra mycket. Det är inte att likna vid att det skrivs av en ledarredaktion på någon tidning eller yttras av en enskild upphetsad politiker. I praktiken underkänner Amanda Lind sina demokratiska motståndare. Om hon verkligen tror på de konsekvenser hon beskriver ”Det smärtar mig att antalet partier som står upp för demokratins grundbultar blir allt färre” så undrar man vilka metoder Amanda Lind är beredd till för att upprätthålla denna demokrati hon säger sig värna? Om hon har rätt i att oppositionen är en fara mot demokratin är det väl i så fall regeringens plikt att vidta extraordinära åtgärder för att skydda demokratin och svenska folket?
Eller så är det helt enkelt så att demokratiministern tvivlar på den parlamentariska demokratin, att hon rentav inte respekterar den. Då är hon direkt olämplig som demokratiminister. Det bör oppositionen i god demokratisk ordning tala om. Gärna i riksdagskammaren.
