Annons

Utesluta SD stoppar inga gäng

Inrikesminister Mikael Damberg (S) bjöd in alla riksdagspartier till en beredning om åtgärder mot gängkriminaliteten. Och alla var välkomna, utom SD. Hur många självmål är det möjligt att göra i en match?
Krönika • Publicerad 2 september 2019 • Uppdaterad 5 september 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Sätter P för SD.
Sätter P för SD.Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

Den tilltagande nivån i den organiserade brottsligheten har oroat hela Sverige under sommaren. Stora delar av Linköpings centrum skakades bokstavligen sönder av en bomb. Det är svårt att tro att det inte ligger en större organisation bakom det dådet. Inom ett par dagar på sensommaren sköts två unga kvinnor ihjäl i vad som antas vara gängkopplade uppgörelser.

Det är de tre händelserna som i ett betydligt större urval har fått mest medial uppmärksamhet. En av dem – den i Linköping – har ändå fått förvånansvärt litet utrymme i riksmedierna. Bombens dödliga potential, de efterföljande episoderna med hot, utlagda bombliknande föremål i bostadsområden, sprängladdningen i en moped som utlöstes i samband med att den skulle oskadliggöras plus den allmänna rädslan gör att dådet kan betraktas som terrorism.

Annons

Plötsligt har det blivit politiskt högvilt att lova att man är hårdast mot våldet och gängkriminaliteten. Centerledaren Annie Lööf förklarade att ”Det finns ingen tid att förlora. Vi måste gemensamt ta ansvar för att människor ska kunna känna sig trygga på gatan och i sina hem.”

SSU gick ut några snäpp hårdare och deklarerade på twitter: ”Följ efter de grovt kriminella som är kända av polisen var än de rör sig, förhör varenda person de träffar, gör orosanmälan på varenda unge i deras närhet, granska varenda transaktion de genomför och beslagta allt som saknar laglig finansiering”

Man måste vara centerpartist eller SSU:are för att inte förundras över den oblyga opportunismen. Nu ska de lansera sig som brottsbekämparna nummer ett i det land som nyss inte hade en annan växel än ”Framåt!” och där andras svartmålning av samhället var huvudfienden.

Men Annie Lööf föreslog i alla fall en trygghetsberedning med samtliga åtta partier i riksdagen. Den regering hon stöttar hakade på och bjöd in till en sådan. Regeringen och inrikesminister Mikael Damberg tyckte att det räckte med sju av riksdagens partier. Det parti som mest högljutt ropat om att Sverige slits sönder av kriminalitet och segregation och som på det viset placerat sig på pallplats i de två senaste riksdagsvalen skulle inte få vara med.

Det är helknasigt på alla sätt. Det berättar för de drygt 1,1 miljoner svenskar som faktiskt röstade på SD att det kanske låg någonting i deras reaktion trots allt, men nu låtsas vi ändå som att era representanter inte finns. Alla som kan räkna ut arean på en cirkel kan också räkna ut hur de väljarna och en hel drös till reagerar på det.

Moderatledaren Ulf Kristersson skakade mycket riktigt på huvudet åt den märkliga idén att utesluta SD. Centerpartiet och dess partisekreterare Anders W Jonsson reagerade också: ”Sverigedemokraterna är Centerpartiets motpol i svensk politik, både vad gäller ideologi och sakpolitik, men det innebär inte att vi inte kan sitta i en parlamentarisk beredning, och diskutera för landet allvarliga frågor.”

Om det verkliga målet är att i första hand bekämpa den organiserade grova brottsligheten och minska förutsättningarna för att nya rekryteras in till den är det de faktiska åtgärderna som är viktiga, inte var förslagen kommer ifrån. Det borde till och med en socialdemokratisk regering begripa. Man kan misstänka att Mikael Damberg egentligen gör det, men att andra ovidkommande saker styr agerandet.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons