Ledare

Våga bygga unikt

Ledare ,
Hus vid vatten. Men var?
Foto:

Att omvandla hamnar till bostadsområden ligger i tiden. Men måste allt se likadant ut?

Artikeln publicerades 31 juli 2017.

Med benen dinglande ner mot Munksjön sitter jag och dottern och spanar ut över folklivet i Jönköpings senast uppståndna stadsdel. I kvällssolen i juli ser det precis så där vimlande självklart ut som det annars bara gör på arkitektskisser. Ett par vandrar hand i hand. Några beställer in senaste IPA:n. Andra sitter och skvallrar om den frånvarande väninnans senaste eskapader.

Kanske är det för klyschigt för att vara sant. En novemberkväll med två dagar kvar till löning kommer varken jag eller restauranggästerna att sitta här.

Jag spanar upp mot de nya husen. Får man tro byggbolagen går de åt som smör i solsken. På nätet hittar jag en nyproducerad tvåa på 50 kvadratmeter till salu för 2,5 miljoner kronor och 3 000 kronor i månadsavgift. Det är inte Stockholmspris, men väl Jönköpingspris 2017.

Succén är tydligen given.

Men det finns inget som direkt avslöjar att jag befinner mig i Jönköping. Utom dialekten på tjejerna som sitter bakom oss. Jag kunde lika gärna ha varit i Västra hamnen i Malmö. Eller möjligen i Hammarby sjöstad.

Eller för den del i något annat hamn- och industriområde som gjorts om till lyxbostadskomplex. Precis den omvandling som också Ystad och Trelleborg står inför.

Det kan tyckas givet att de nya bostadsområdena precis vid havet kommer att göra succé. Hade husen stått på plats i dag hade lägenheterna säkert redan varit sålda, trycket på bostäder är hårt i båda sydkuststäderna just nu.

Hur det ekonomiska läget ser ut om några år vet vi dock lite om, har man otur står husen halvfärdiga lagom till en ekonomisk kris. Det har – som bekant – hänt förr. Därför finns anledning till viss försiktighet, som att bygga ut etappvis för att sprida de ekonomiska riskerna.

Och så var det där med arkitekturen. På svenskt vis byggs det likadant i alla städer. Enligt den gällande akademiska konventionen är det lådformen som gäller. Möjligen färgglatt och med lite galet hopsatta bitar med inglasade balkonger som sticker ut lite här och var. Snyggt? Fult? Det kan vara både ock. Men framför allt är det tråkigt om alla nya områden byggs enligt samma koncept. Det finns plats för annat.

Nu pågår förvisso ett smakkrig, där upproriska arkitekter gör upp mot den modernism som Gert Wingårdh mer än någon annan har kommit att symbolisera. Den konflikten är bra. Som arkitekten Albert Svensson uttrycker det i en intervju av Timbros Lars Anders Johansson: ”Det måste till en alternativ arkitekturskola. Det andra är att det måste komma till positiva förebilder. Det måste byggas något större klassiskt projekt någonstans i Sverige.”

När Ystad och Trelleborg nu planerar vore det uppfriskande om någon grupp av arkitekter vågade snappa upp traditioner och historia i städerna. Det finns gott om arv att hämta inspiration ur: det marina, det militära, det agrara, det industriella och för den riktigt våghalsige – borgar och kloster.

Båda städerna har erfarenhet av att bevara och förstöra. Nästan alltid blir det bättre när gammalt tas tillvara, som regementsområdet i Ystad och Ångkvarnen i Trelleborg. Sämre blir när man tar den enkla utvägen och river – som nyligen det gamla Bryggeriet i Trelleborg.

När det ska byggas nytt i stor omfattning finns chansen att fånga upp det gamla i ny tappning. Ta den. Låt hamnstäderna sticka ut.