Valår – även fiendens högtid

Nu lär varken främmande makt eller extremistanhängare överraskas av vad Säpo meddelar offentligt. Men många svenska medborgare lever kanske fortfarande – trots terrordådet på Drottninggatan i Stockholm – i tron att Sverige och ett svenskt val är tämligen ointressant för främmande makt och att extremismen i sina olika former inte utgör något egentligt samhällshot.

Det är i så fall hög tid att tänka om. Redan i förordet slår tidigare Säpochefen, numera rikspolischefen Anders Thornberg fast: ”På några år har antalet individer i de våldsbejakande extremistiska miljöerna ökat från hundratals till tusentals. I nuläget är hotet störst från de våldsbejakande islamisterna extremisterna, men under året har antalet aktiviteter i vit-miljön varit påfallande många. Vi har också sett hur individer i vit makt-miljön begått grova våldsbrott.”

Den tredje extremgruppen som Säpo är särskilt uppmärksam på är den autonoma miljön. De autonoma grupperna och vit makt-rörelsen intresserar sig mest för inrikespolitiken – och för varandra, kan tilläggas. Under valåret ökar de sina aktiviteter och blir mer synliga, andra partiers valmöten är tacksamma tillfällen att visa upp sig.

Ahn-Za Hagström, senior analytiker med extrema ideologiska rörelser som sitt område, betonar att den typen av öppen påverkan inte är något brott, men att andra typer av brottslighet är något som används av grupperna för att långsiktigt urgröpa demokratin.

Även andra makter kan ha intresse av att påverka svenska val. Att nå ut med vilseledande information eller att plantera budskap är metoder för att göra det. Att sprida misstro hos medborgarna mot valets giltighet kan vara en annan strategi för främmande makt att störa svensk demokrati. Det är förmodligen svårt att åstadkomma en utbredd sådan misstro i Sverige, där förtroendet är högt för att allt går rätt till, men det hindrar inte att man försöker.

Men det kan också handla om frågor som direkt berör främmande makts intressen. Ett effektivt sätt är att den egna ståndpunkten når ut till svenska väljare via svenska politiker, diplomater och kulturpersonligheter. Som Linda Escar, biträdande enhetschef för säkerhetsskyddsenheten vid Säpo förklarar i årsboken: ”Målsättningen är att påverka beslut, uppfattningar eller beteenden hos statsledningen, befolkningen eller särskilt utvalda målgrupper som ett sätt för en stat att främja sina egna säkerhetspolitiska mål.”

Ett exempel kan vara Rysslands intresse av debatten om ett svenskt medlemskap i Nato. Där har Kreml en påtaglig anledning att med både öppna och dolda medel påverka opinionen. Att svenska folket får de passande argumenten direkt ur munnen på dem som är satta att leda landet är jackpott för Putinregimen.

Men är då inte rädslan för främmande makt överdriven? Tvärtom. Naiviteten kring främmande makters intresse för att komma åt information från svenska myndigheter når upp i yttersta toppskiktet bland både tjänstemän och politiker – det har den allt för lätt bortsopade skandalen i Transportstyrelsen visat med all önskvärd tydlighet.

Att det var ett allvarligt säkerhetshot det medvetna brottet från myndighetsledningens sida utgjorde och möjligen fortfarande utgör, underströks av ett uttalande från Säpos enhetschef för säkerhetsskydd, Fredrik Agemark. Agemark förklarade att han inte ville gå in på detaljer om allvaret då det skulle kunna åsamka större skada.

Man kan i det ana att ministrar, i nuvarande och möjligen också föregående regering, kommit väl lätt undan ansvaret för att säkerhetsluckan öppnades i en central myndighet och att ingen agerade för att stänga den så fort man uppfattat att den öppnats på glänt.

Terrordådet på Drottninggatan är den mest mordiska påminnelsen om att Sverige inte är Bullerbyn i en i övrigt ondskefull värld. Men Transportstyrelsen är den skandal som vittnar om att bristerna i säkerhetstänkande är en del av svensk myndighetskultur som odlats under helt andra omständigheter än dem vi lever under i dag.