Annons

Vänd tiggeriförbudet till något gott

Tiggeriet ska stoppas för att det permanentar fattigdom och öppnar för utnyttjande. Ett lokalt förbud skulle kunna kombineras med åtgärder för att lyfta romska familjer och barn ur fattigdom.
Ledare • Publicerad 3 juni 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Konserverar fattigdom.
Konserverar fattigdom.Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Trelleborg är senast ut i raden av kommuner att förbereda för ett mer uttalat lokalt förbud mot tiggeri. Vellinge kommun fick i december förra året godkänt i Högsta Förvaltningsdomstolen för en sådan skrivning. I Trelleborgs fall finns det redan formuleringar i de lokala ordningsföreskrifterna som slår fast att: ”Polismyndighetens tillstånd krävs för insamling av pengar i bössor eller liknande, om insamlingen inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning”. Även om en del debattörer hävdar annat är det olika saker att be om en tjuga till bussen och att återkommande sitta en hel dag och tigga på samma plats.

Den här ledarsidan tog ställning för ett förbud mot tiggeri av den anledningen att det öppnar för utnyttjande och att det låser fast människor i fattigdom. Det rimliga vore ett nationellt förbud. Den dåvarande regeringen borde ha reagerat snabbare när det nya tiggeriet etablerade sig på allvar för runt tio år sedan. Då var tyvärr debatten fast i att det handlade om att vara för eller emot de fattiga människorna, där besynnerligt nog förespråkarna för tiggeri tyckte att det var bra med exponering av fattigdom. Utbredningen av tillfälliga bosättningar och svårigheter för hur socialförvaltningarna skulle förhålla sig till vuxna och barn som inte är medborgare har sedan dess ställt till stora svårigheter. Den nationella välfärdsstatens och kommunernas begränsningar blir uppenbara.

Annons

Den värsta baksidan är att tiggeriet också är kopplat till andra typer av verksamheter. Uppmärksammade fall i Växjö, Örebro och Bergen i Norge har visat på storskaligt utnyttjande, tvångsarbete, prostitution och människohandel. I Växjö misshandlades en man grovt och lämnades fastbunden vid ett träd för att dö, då han rymt från sina plågoandar som tvingat honom att tigga. Mannen räddades av förbipasserande. Tiggeriförespråkarna invänder då att dessa företeelser redan är olagliga, vilket är sant. Men det är också verksamheter som etablerade sig genom att tiggeriet tilläts breda ut sig i Sverige.

I ett reportage i Sveriges Radios ”Kluvet Land” säger Gabi Raducanu, som har jobbat med fattiga romer sedan 1990-talet och är rumänsk samordnare för hjälporganisationen Star of Hope: ”Det är bättre att samla in pengar och ge dem till en organisation som kan utveckla tjänster i Rumänien, där vi kan sätta upp mål och mäta resultat.”

Raducanu konstaterar att det omfattande tiggeriet i Europa gör att tiotusentals barn lämnas med en eller båda föräldrarna utomlands. Barnen hoppar av skolan och blir fattiga och åker också och tigger. Tiggeriet går i arv, liksom fattigdomen och utanförskapet. Hon får medhåll av den nationella samordnaren för utsatta EU/ESS-medborgare, Claes Ling-Vannerus: ”I dag har vi första, andra och tredje generationens tiggeri i Sverige.”

Rumänien och Bulgarien är två fattiga länder men har snabb ekonomisk tillväxt och får många miljarder euro i stöd från EU för att ta itu med bland annat romernas utanförskap. Tyvärr når långt i från alla pengarna fram och den korrupta socialdemokratiska regeringen i Rumänien har varit ett stort problem. Socialdemokraternas starke man och partiledare, Liviu Dragnea, dömdes nyligen till fängelse för att ha låtit en statlig myndighet avlöna partianställda. Den socialdemokratiska regeringens korrupta styre har medfört stora protester och förhoppningsvis kan mer demokratiskt anständiga partier komma till makten. Klart är i alla fall att de stora summor som Rumänien varje år tar emot från EU för att bekämpa fattigdom och romers utanförskap i allt för hög utsträckning fastnar på vägen. Man ska definitivt inte heller underskatta de strukturer inom den romska kulturen som har etablerats genom decennierna och som gör utanförskapet svårt att bryta.

De stora systemfelen kan inte kommuner i Sverige ansvara för. Lokala förbud mot tiggeri kommer inte heller att lösa romernas fattigdom och utanförskap, därtill är situationen alltför komplex. Tyvärr finns det en del som riktar sin ilska mot offren för fattigdomen och klanstrukturerna. Dessutom ska polisen finna resurser till och faktiskt upprätthålla förbudet. Det kan förstås leda till situationer som slår mot den enskilda tiggaren.

Men finns det ändå ett klokt sätt för en kommun att försvåra utnyttjandet av människor, förbjuda tiggeri lokalt och samtidigt bidra till att fler romska och andra fattiga barn får en bättre framtid i sina hemländer? Det ligger egentligen långt utanför den kommunala kompetensen, eftersom det inte berör de egna medborgarna. Men mot bakgrund av dagens olyckliga situation, där människor under långa perioder lever inom kommunens gränser i oreglerat boende och söker sin försörjning på gatorna och där också offentlig sjukvård och kommunala förvaltningar emellanåt blir inblandade, kan det ändå vara en rimlig utgångspunkt att se över hur kommunen kan bidra till att det blir bättre för dessa människor.

En möjlighet vore att kombinera ett förbud med en kampanj för att skänka pengar till välkontrollerade organisationer med dokumenterat gott resultat för sitt arbete på plats i Rumänien eller Bulgarien. Utredningen om tiggeriförbud skulle kunna få ett tilläggsuppdrag att se över hur Trelleborgs kommun inom ramen för kommunallagen kan hitta ett sätt att visa att kommunens invånare bidrar för att direkt ge fattiga rumänska och bulgariska barn bättre förutsättningar till utbildning och ett normalt vuxenliv. Hellre en liten hjälpande hand på plats, en stjälpande slant i en mugg i Sverige.

Lyckas det kan Trelleborgs namn få en annan klang än de kommuner som hittills har genomfört förbudet. Finner man en fungerande metod kan det dessutom tjäna som förebild för andra kommuner.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons