Vänstern är inte söt

Ledare Artikeln publicerades
Socialismens ansikte.
Foto:Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Socialismens ansikte.

När Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt går till angrepp mot vinster i välfärden är han i sitt esse.

Retoriken är effektiv: ”Väljarna tycker inte om vinstjakten, de tycker inte om klipparna, de tycker inte om att man sätter vinsterna före de äldre och före förskolebarnen.” ”Sverige är det enda land i världen där du får ta ut hur mycket pengar som helst som är avsedda för skolbarn och plocka dem i egen ficka i stället.” (Agenda 5/2)

Det är målande. Och det går hem. Många väljare är skeptiska till vinstdrivande företag inom skola och äldreomsorg. Näringslivet har trots enträgna försök inte klarat av att möta argumentationen, kanske för att man inte övertygat i sin vilja att se till att dåliga aktörer försvinner.

Vänsterpartiet har lyckats så väl att Socialdemokraterna har fångat upp både politik och retorik. Stefan Löfven är lika het som Jonas Sjöstedt när han talar om barn som sätts på börsen. De två har tagit i hand på att stoppa vinstjakten.

Vänsterpartiet har en särställning i svensk politik. Det är inte välkommet i regeringen, men anses ändå tillhöra det rödgröna blocket. Partiet får en tacksam roll i att på en gång påverka centrala delar av svensk ekonomi, men ändå vara i opposition. Det allvarliga i det är inte i första hand att Vänsterpartiet är ett gammalt kommunistparti. Det allvarliga är att Vänsterpartiet fortfarande är bundet vid socialistmasten. Ingen behöver tveka om Jonas Sjöstedts övertygelse i fallet med att förbjuda vinster i välfärden. Men det slutar ju inte där. Hela hans partis existens bygger på att omkullkasta det ekonomiska systemet.

Vänsterpartiet har aldrig accepterat kapitalismen som en del av demokratin. ”Demokrati kan ej fullt ut förverkligas utan socialism” brukade det heta hos VPK. Men man behöver inte gräva i historien för att konstatera att partiet sågar grundlagsskyddade rättigheter som äganderätt och näringsfrihet. I Vänsterpartiets program av i dag heter det: ”De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former.” Och marknadsekonomi är inte demokrati: ”Vare sig politisk demokrati, utbyggd offentlig sektor eller fackliga rättigheter har kunnat upphäva det faktum att kapitalismen per definition är odemokratisk.”

Systemet partiet förespråkar har prövats på en mängd platser, men aldrig med något gott resultat för demokrati och ekonomisk utveckling. Det behöver inte stavas DDR. Venezuela är det senaste exemplet på ett vänsterföredöme som har kraschat både ekonomiskt och demokratiskt.

Vänsterpartiet inte bara såg mellan fingrarna med Hugo Chavez auktoritära styre, inskränkningar av medierna, tortyr, avrättningar, att domstolarna förlorade sitt oberoende och att fria fackföreningar motarbetades till förmån för regeringstrogna. Chavez Venezuela hyllades som ett föredöme.

När Hugo Chavez dog i mars 2013 lät Hans Linde, utrikespolitisk talesperson för Vänsterpartiet, meddela sin och partiets beundran för Chavez välfärdsbygge och demokratiska segrar. Linde lyckönskade Chavez efterträdare: ”Det är vår förhoppning att Venezuelas nästa ledare kommer att bygga vidare på de framgångar som uppnåtts när det kommer till fattigdomsbekämpning och utbyggd välfärd.”

Socialdemokratiska Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg kunde dagen efter Hans Lindes pressmeddelande konstatera:” Vi får inte glömma att det är en auktoritär ledare som dött. Ingen demokrat eller frihetshjälte. Hyllningskören klingar falskt.”

Jonas Sjöstedts parti har en stor vision om ett klasslöst socialistiskt samhälle. Vägen dit är vandrad åtskilliga gånger. Hittills har den alltid slutat i diket. Man slipper vinster. Alla blir förlorare.

Utom Napoleon.

Han tar över gården.