Ystads styre måste ta greppet
Att sitta på händerna är en politisk taktik som fungerar väl för oppositionen i coronatidernas Ystad. Inte så mycket för smittriskens skull som för att den styrande minoriteten på egen hand rumlar runt i kommandobryggan som en befälsuppsättning berusad på elefantöl. Åtminstone är det så många passagerare på nedre däck måste uppfatta saken.
Om det är en minoritetstrio med M, L, KD eller en duo med ett bortkopplat KD som gör anspråk på att styra Ystad är för tillfället oklart. Klart är i alla fall att andre styrman Göran Göransson (KD) efter en ångervecka nu meddelar att han inte lämnar styrhytten och ordförandeposten i barn- och utbildningsnämnden. (YA 5/5)
Det sker samtidigt som de tre partierna ska förhandla om fortsatt samarbete. Göran Göransson är visserligen ordförande i den lokala KD-avdelningen men styrelsen kan utse en förhandlingsgrupp där han inte ingår. Men om det sker återstår förstås frågan om förhållandena inom KD. Göran Göransson toppade listan i valet och sitter på ett av partiets två mandat i fullmäktige. Sofia Damm, riksdagsledamot, är nummer tre på listan och även om KD är litet i Ystad fick hon så när som på en röst lika många personkryss som Göran Göransson.
Om KD väljer att stanna kvar i en borgerlig trio skulle en lösning kunna vara att lyfta Sofia Damm. Hon skulle kunna väljas som ordförande i barn- och utbildningsnämnden om den löses upp. Men ett sådant tungt nämnduppdrag är knappast rimligt att kombinera med åtagandet som riksdagsledamot.
Om KD vill ha en ny representant i fullmäktige måste Göran Göransson lämna frivilligt. Hans mandat är personligt – en ledamot kan sitta kvar i fullmäktige även om vederbörande lämnar eller utesluts ur ett parti. Ett mandat som vilde räcker för att ge majoritet åt dagens opposition tillsammans med S, C, MP och V. KD kan förstås också komma fram till att Göran Göransson har partiets hundraprocentiga förtroende och att M och L har brutit samarbetet. Då är det förstås också rimligt att lämna de poster som är förknippade med styret, som ordförandeposter. Men ett M och L-styre är fortfarande beroende av såväl KD:s båda mandat som SD för att vinna i fullmäktige.
Som ledarsidan påpekat tidigare är det viktiga politiken som kommer ut, inte personstriderna. Ystads kommun hade redan tidigare ett svårt läge med hög belåning och hårda krav på ett par av nämnderna, barn- och utbildningsnämnden hör dit. Det är ingen kul uppgift att finna besparingar och få budgetar att gå ihop. Med coronakrisen har läget försvårats. Även om staten kompenserar för kraftiga skatteintäktsbortfall i år så blir effekterna i värsta fall långvariga på arbetsmarknaden. Risken är stor att det får ekonomiska och sociala konsekvenser flera år framåt, och då kommer det att märkas särskilt i de känsligaste nämnderna, som socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden.
Det är bara något av det som kommunledningen måste klara av att hantera. Ska en lokal borgerlighet få förtroende av väljarna i nästa val måste de också visa att de klarar att leda Ystad på rätt väg. Just nu vacklar det betänkligt. Och Socialdemokraterna med kompisar kan göra sig redo för att återta makten, utan att egentligen behöva lyfta ett enda oppositionellt finger. Det kan till och med bli så att de inte behöver invänta valdagen.
