Löderup

Kungen av sand

Löderup Artikeln publicerades

Han älskar sand. I 25 år har han kämpat för att rädda sandstränderna i Löderup och Ystad. Emellanåt har han misströstat och varit färdig att stoppa huvudet i sanden. ”Men det är inte erosionen – utan byråkratin, som varit värst”, säger Erling Alm.

Havet är lika blått som himlen och det klara vattnet glittrar i solen. Även Erling Alm njuter. Han ser sig som en vinnare, men är ganska försynt när han beskriver hur han känner.

– Mitt mål har hela tiden varit att ordna fram de tillstånd som behövs för att hämta tillbaka sanden som havet tagit och lägga ut den på stränderna. Nu finns det tillståndet. Då har jag gjort mitt.

Stranden vid Kungahövden i Löderups strandbad har han besökt hundratals gånger under de 25 år han arbetat för att begränsa erosionens skadeverkningar.

– Jag kör gärna ut till kusten och tittar. Hit har jag ofta återvänt. Jag tycker om stranden. När jag som barn badade här var området täckt av sanddyner.

Då fortsatte också vägen förbi dagens p-plats och svängde åt vänster. Utanför den fanns sedan ytterligare en p-plats. Men allt det har havet för länge sedan glufsat i sig.

Lång process

När Erling Alm 1984 började som gatuchef i Ystads kommun visste han inte så mycket om stranderosion. Men ganska snart blev han varse vilka krafter han hade att göra med och redan 1986 var han med och arrangerade en fyra dagar lång konferens om nyttjandet och skyddet sandkusten.

– Det blev också startskottet för Ystads arbete och en strandskyddsutredning tillsattes.

Arbetet fortsatte sedan med fler konferenser, tillståndsansökningar och domar.

– Egentligen har vi fått precis som vi velat. Problemet är ju bara att det tagit så fruktansvärt lång tid.

Och medan byråkratins kvarnar malt, har sanden likt den i ett timglas runnit ut i havet.

Det räckte ju inte att Ystad fick vatten- och miljödomstolens beslut på att få lägga ut sand på stränderna. Det krävdes ett särskilt beslut att för att få ta den i havet, i den sandbank som havsströmmarna tagit den till. Ansökan skickades till Statens geologiska undersökning, som i sin tur lyfte frågan till regeringen.

– Den vågade inte säga ja, utan avslog med hänsyn till försiktighetsprincipen vår ansökan.

Första gången bet Erling Alm ihop och författade en ny tillståndsansökan.

– Men när andra avslaget kom kändes det ganska tungt, medger han. Men vi fick fundera ut en ny strategi.

Svart sand

Tredje gången gillt brukar man säga och det gäller även i det här fallet. Nu har Statens geologiska undersökning sagt ja.

Erling Alm hade det på känn redan vid jul och har därför redan upphandlat en dansk firma som ska hämta sanden. Redan i vår ska den sugas upp, köras med båt och sedan pumpas upp på stranden. Där körs den sedan ut med dumpers.

– Sanden från havets botten är svart och kommer att förändra bilden av våra stränder. Men när sanden kommer upp på land och i kontakt med syre, vitnar den snabbt, lovar Erling Alm.

Träff med kungen

Kampen mot erosionen och byråkratin har emellanåt också gett honom en plats i solen. Tre gånger har han träffat kungen. Två statsministrar och åtskilliga politiker från kommuner, regioner, riksdagen och EU har besökt den drabbade stranden.

– Och mediaintresset har varit stort. Jag har blivit intervjuad av tidningar, radio och i tv. Men det har aldrig varit några problem.

Men är det inte kontroversiellt att satsa skattemedel på att lägga ut sand som havet garanterat kommer att ta tillbaka? Är inte det att förvandla guldet till sand?

– I Ystad är alla överens om att erosionens skadeverkningar måste begränsas. Annars har vi snart inga stränder kvar och då skulle Ystad mista en del av sin attraktionskraft som turiststad.