New Articles

En god och syndig historia

New Articles Artikeln publicerades

Blandningen av aromer, stärkelser, salt , socker, gelatin och några E-nummer är något som får de flesta att tindra med ögonen och slicka sig om mun. Varje år är svenska folket villiga att betala flera miljarder kronor för att stilla sitt begär. Begäret efter godis.




För oss godisfrälsta har det dykt upp mörka moln på den annars så artificiellt färgsprakande godishimlen. Det talas om slaktavfall från galna
kossor, farligt fett och innehållslösa kalorier. För mycket konsumtion av lakrits lär kunna bidra till högt blodtryck.

Då kan en tröst vara att "engelsk konfekt" innehåller nästan lika mycket järn som leverpastej. Trots varningar om farligheter och påstående om
onyttigheter i våra godsaker verkar inget kunna stoppa de gottesugnas vallfärd till karamelltemplena fyllda med allt det oemotståndligt onyttiga.

- Nej, människan kommer nog aldrig att sluta äta godis. Det är inte bara gott, utan godis har även fått en social funktion i samhället. En trevlig
middag avslutas gärna med en välfylld karamellskål, säger Niklas Bohlin marknadschef på godisfabriken Karamellpojkarna

I genomsnitt sätter svensken i sig cirka elva kilo snask per år. Att stilla sitt sötsug är inget nytt. Sötsaker har i alla tider lockat fram gottegrisen i
människan. I godisens stenålder tuggades det kåda. Under 1500-talet gjorde godiset intåg i de kungliga gapen - Gustav Vasa lär ha varit
barnsligt förtjust i marsipan. Det kan förklara hans ständigt återkommande tandvärk och vrånga lynne.

På 1700-talet upptäcktes de gamla aztekernas gudomliga chokladdryck. Bland de rika blev det högsta mode att dricka choklad - Montezumas
hövdingadryck. Men det var först under 1800-talet som holländarna kom på att göra chokladkakor och chokladpraliner av kakaobönans fett
samt socker och mjölk.

Det är även under detta sekel som karamellerna gör en succéartad entré. På marknader såldes hårda karameller som tidigare endast hade varit till
salu på apotek. De hälsobringande godbitarna var pepparmyntskarameller, lakritspastiller och bröstkarameller.

Året 1859 är en milstolpe i svensk godishistoria, det var då som Amalia Eriksson i Jönköping började sin produktion av de röd- och vitrandiga
polkagrisarna.

Förra sekelskiftets gottegris njöt av karameller med namn som tjong, lingonkuddar och jockeymössor. 1900-talets industrialisering betydde inte
bara att det var Fordbilar som masstillverkades på löpande band utan industritillverkat godis fanns snart i var mans mun. Chokladkakor och
tablettaskar blev snabbt favoriter.

TTT

Ett märkesår är 1928, det var då som den gröna gelégrodan, geléhallonen, hallon- och lakritsbåten bjöd på nya smakupplevelser för allra första
gången. En ikon för de godisbitna är Herr Jerrefeld. På fabriken Aroma skapade han under 1930-talet klassiker som geléråttor, verktyg och
ormar. Strax därefter kom skumgodiset, som tillverkas genom att gelatin eller äggvita vispas hårt och blandas med kokt karamell.

På 1950-talet körde Ahlgrens bilar in i den svenska folksjälen och Marabous mjölkchoklad smälte för första gången på tungorna. Det är under
detta årtionde som Alingsås företaget Karamellpojkarna startar. Snart firar de 50-års jubileum precis som sina klassiker, halskaramellerna Fünf Kräuter och kolaklubborna.

Trots den dagliga tillgängligheten så är godiskonsumenten traditionsbunden. De flesta godisproducenter har sina försäljningstoppar vid jul och påsk.

Björn Höglund (PM)




Robert Jönson robert.jonson@allehandasyd.se