New Articles

Hunden hör vad vi inte hör

New Articles Artikeln publicerades

När vi pratar om hundar så blir det ofta deras luktsinne vi pratar om. Men deras hörsel skiljer sig nästan lika mycket från vår som deras luktsinne.

De uppfattar ljud som våra öron inte kan klara av. Dessutom är de betydligt bättre på att lokalisera ljudkällan än vad vi är. Rent fysiologiskt är deras öron lika våra med ett ytteröra och ett inneröra. De uppfattar ljudets vågrörelser, som är specifika för varje enskilt ljud. Det som skiljer är vilka ljud de kan uppfatta. Hundar kan uppfatta ljud inom ett betydligt större frekvensområde än vad vi människor kan. Deras omfång tycks sträcka sig från cirka 15 till cirka 60 000 Hz (svängningar per sekund. Som jämförelse kan nämnas att den lägsta tonen i ett piano ligger på 28 Hz och människans övre gräns ligger på cirka 20 000 Hz. En annan skillnad är att, enligt olika forskningsrapporter, människan hör bäst mellan 1 000 och 2 000 Hz medan hunden hör bäst kring 4 000 Hz. Människa och hund tycks uppfatta ljud med låg frekvens, 125 - 250 Hz, ungefär lika bra vid samma ljudstyrka. Men efterhand som frekvensen ökar så hör hunden bättre och bättre, med en topp mellan 4 000 och 8 000 Hz. Precis som med luktsinnet så lever hunden i en delvis annan värld än vad vi gör. De uppfattar ljud som ligger långt över vad vi kan uppfatta. Hundarna hör också mycket svagare ljud än vad vi människor gör. Min gamla hund, Gaia, hade jag som bevakningshund i hemvärnet. Under en nattövning provade vi vad hon klarade av. Det var natt och vi befann oss i en tallskog med vind susande i träden. Vi hade radiokontakt med figuranter ute i skogen så vi visste exakt var de befann sig. På 175 meters avstånd kunde hon höra och urskilja ljudet som uppstod när en person drog med nageln på jackärmen. Det verkar vara så att när ljudet avviker från omkringljuden så kan hunden höra även mycket svaga ljud som är mycket svagare än vad vi kan höra. Dessutom kan de särskilja de svaga ljuden i ett brus av andra ljud. Jag har till och med sett en hund som satt intill en ganska stor fors markera en person som rörde sig utom synhåll, drygt 100 meter bort. Hunden klarade av att urskilja ljuden som människan som gick trots dånet från forsen. Men det räcker inte med detta. Hunden hör bättre än vi även på ett annat sätt. För det första har ju hunden lättare att fånga upp ljud än vad vi har eftersom de kan vrida sina öron 180 grader. Med två öron kan de alltså hålla koll hela varvet runt. Detta gäller ju särskilt för hundar med ståndöron. När de uppfångat ett ljud är de sedan mycket säkrare än vi på att lokalisera ljudkällan. Den här förmågan har konstaterats hos valpar som är bara 16 dagar gamla. Men det räcker inte med att kunna vrida öronen för att få riktningen till en ljudkälla. Det innebär att hunden måste kunna beräkna mycket små tidsdifferenser mellan när ljudet når vardera örat. Örat som är närmast ljudkällan nås något tidigare av ljudet. Hjärnan jämför signalerna från de två öronen och rör huvudet i riktning mot ljudkällan. Varje nytt ljud ger information som hunden använder för att mer och mer exakt ta ut riktningen till ljudets ursprung. Hunden kan urskilja tidsskillnader mellan när ljudet når de två öronen på millisekunder (miljondels sekunder). Hunden kan också använda informationen som når hjärnan under rörelsen för att beräkna avståndet till ljudkällan, en form av triangelmätning. De flesta hundar lutar på huvudet när de hör ett ovanligt ljud eller ett ljud de inte känner igen. Troligen är detta ett sätt för hunden att bestämma riktningen även i en tredje dimension. Tidigare har hunden bestämt riktning och avstånd. Nu försöker den också bestämma höjden till ljudkällan. För att klara det måste hunden luta huvudet för att få en tidsskillnad mellan signalerna som når hundens öron och därmed hjärnan. Hundar kan bli döva. Det verkar finnas en koppling mellan gener som ger färg, bland annat vit och merle, och dövhet. Men hundar kan också bli hörselskadade av plötsliga ljud över 100 decibel. En jakthund som regelbundet utsätts för ljudet av skott på nära håll kan komma att uppvisa tecken på hörselnedsättning. Att hunden är döv behöver inte betyda att det inte går att träna och arbeta med hunden. Det blir naturligtvis svårare att hålla kontakten med hunden, eftersom vi delvis gör det med hjälp av ljud. Särskilt när vi inte finns inom hunden synfält. Alla de kommandon vi använder måste bytas ut mot handtecken eller gester, men visst går det.