Annons
Nöje

Från geometri till upplösning

I lördags var det öppningsdag på Ystads konstmuseum för både Magdolna Szabós utställning Kinetic Silence och konstprojektet Y - The Black Issue. Bo Bjelvehammar har besökt båda utställningarna.
Nöje • Publicerad 7 februari 2010
Magdolna Szabó ställer ut på vånging tre på Ystads Konstmuseum. Cirkelns form dominerar i hennes verk, men färgernas mättnad och intesitet skiftar.
Magdolna Szabó ställer ut på vånging tre på Ystads Konstmuseum. Cirkelns form dominerar i hennes verk, men färgernas mättnad och intesitet skiftar.Foto: 
I centrum av utställningen Y - The Black Issue står träinstallationen The 6 snakes and the triangle, som byggts av sex europeiska konstnärer. Bo Bjelvehammar hittar kopplingar till en stads liv, med ständig förändring och rörelse, i konstruktionen. Bilder: Mark Hanlon
I centrum av utställningen Y - The Black Issue står träinstallationen The 6 snakes and the triangle, som byggts av sex europeiska konstnärer. Bo Bjelvehammar hittar kopplingar till en stads liv, med ständig förändring och rörelse, i konstruktionen. Bilder: Mark HanlonFoto: 
Ett rosa grishuvud pryder toppen av träinstallationen.
Ett rosa grishuvud pryder toppen av träinstallationen.Foto: 
De sex ormarna, detalj på The 6 snakes and the triangle.
De sex ormarna, detalj på The 6 snakes and the triangle.Foto: 
Foto: 

Det är en tid av stillestånd och liv på sparlåga, det gäller för möss, björnar och människor, vita dagar kommer och vita dagar går, liksom nätterna och vi följer utan motstånd med i en långsam rörelse, men visst går det framåt. Vi går från datorn till vedspisen och ner till det stora fönstret vid havet, drar upp luvan, ser ut och leker med en längtan och en förhoppning, hörs det inte ljud bortom färjorna, är det ejderflockarna på väg österut? Det är nu inte så, ingenting är förändrat från en dag till en annan, det är stängt på färjeterminalen, stängt på tågstationen och ejderljuden kom från fyra danska turister.

Men nu blir jag mera säker, det är en lördag i början av februari och på Ystads konstmuseum är det mesta sig inte likt, tidigare sa jag ingenting är förändrat, nu måste jag nästan säga att allting är förändrat. Så märkligt att bara förflytta sig några hundra meter och stampa av de vanliga frågorna om trisslotter, joker, semlor med florsocker och så stå i ett rum med Magdolna Szabós bilder, som är i ständig rörelse, de flyter på ett dröjande sätt in och ur varandra, plötsligt finns de nära som färgglada och livskraftiga såpbubblor med färg och i nästa stund förlorar de sin färg för att stanna i ett vakuum och i ett vitt tomrum. Det är något ständigt pågående i Szabós måleri, som hänger samman med denna rörelse, denna resa, där vi kan känna oss både delaktiga och uppleva närhet, för att i nästa stund irra och famla i det vita havet, som att resa från ett vara till ett intet. Cirklar fylls med färgliv, de laddas med styrka och vibration, och färgcellerna är bredvid kärnor av tomhet och tillsammans ger de en helhet, en upplevelse av ett sammanhang. Emblem av samhörighet, men även tecken av kontraster, åt bortstötning till, men inte sönderfall, inte upplösning.

Annons

Magdolna Szabó låter oss vila och reflektera med hennes bilder, hon är inte påträngande, hon är sökande, hon utforskar och hon varierar för att skapa nyanser, små skillnader. Formen är alltid cirkelns, men färgernas mättnad och intensitet skiftar. Utställningen omfattar akvareller på papper, en serie monotypier och ett helt nytt verk, en animation, Kinetic silence, som har gett namn åt utställningen. Kinetik har med kroppars rörelse att göra, med hänsyn till de krafter som påverkar dem. Och detta namn är passande på verket, det har ingen berättelse, men bär två huvudelement som går genom hela utställningen, rörelse och tystnad. Även om berättelsen saknas så äger allt en skönhet och det är lätt att försjunka och drömma sig bort! Det där ordet kinetik leder mina tankar till Alexander Calder och Marcel Duchamp, nog har Magdolna Szabó låtit sig inspireras av dem.

Y-The Black Issuei Room Fivepå Ystads konstmuseum är någonting helt annat, bakom iscensättningen och gestaltningen står den belgiska curatorn Sonia Dermience, hon har bjudit in ett antal konstnärer från skilda länder för att skapa en utställning, delta i en workshop och som bas ha en publikation, som ett råmanus och en kompass. Det viktiga arbetet ligger alltså före utställningen och objektens fullbordan, det finns nämligen flera. Men jag fastnar för det stora kojbygget, som nu äger ett namn, The 6 snakes and the triangle.

Projektet har haft givna utgångspunkter, det ska spegla platsen Ystad och inringa rummet i Ystads konstmuseum, dessutom ska det ta hänsyn till att det skapas i månaden februari, som inte är en semestermånad för alla. Sonja Dermience har funnits på plats i Ystad, givit förutsättningar och redovisat sina intryck, en dialog har skapats mellan henne och konstnärerna, efter detta har de arbetat en vecka tillsammans och skapat utställningen. Men det är synnerligen viktigt att se hela processen och alla element som ingår i den.

Att beskriva utställningen går inte helt, det som går att redovisa är detaljer och sammanhang som går att uppfatta. Att det är vinter i bygget det framgår med tydlighet och det vita pyser över ytor och in i vrår, de vanligaste färgerna är svart och vitt och träfärgat på de ofta triangelformade träverken. Det är påtagligt hur ofärdigt och på ett sätt tillfälligt allt förefaller, samtidigt är en stads liv så, det förändras, det byggs på, det rivs och plötsligt reser sig någonting helt nytt och överraskande. I staden finns dock en kärna, och en sådan finns även här i en situationsplan över Ystad.

Det är en tilltalande och sympatisk tanke, att en levande stad är i ständig rörelse och förvandling. Och vi kan se att det finns rester som inte ens är bortsopade från gatorna, träflisor och färgrester. En stad har flera ansikten och visar i olika ljus och vid olika årstider fram olika temperament, och även om vinterns svärta tynger oss, så talar vi redan om förvåren och sommarens utflykter. Och det är så för alla, vi har gemensamma drömmar, kanske ter de sig ibland både tomma och som en typ av hallucinationer. Men drömmar lever vi med ständigt, annars skulle vi inte uthärda. Och vi måste tillåta oss att fly bort till sagans värld, till lekfulla upptåg, till sommarens bad, på så sätt kan vi tygla mörkret och överleva kylan, en dag till och en månad till.

Detta är en installation om både det närvarande, det pågående, men även om det som vi inte vill ha och även det andra att längta till, det kan vara en ensam vårblomma, en grön kvist eller en rosa gris. I omvandlingen, i förändringen finns livets rörelse och växandet. Det är spännande, först ter det sig lite märkligt och svårt att närma sig, men det finns hela tiden nya saker att upptäcka, att se och känna och vinden känns lite lenare när jag sticker ut näsan på nytt. Och tankarna är på annat håll, jag går inte och glor på snön och tänker svarta tankar.

Bo Bjelvehammar
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons