Goodtimegung i det gröna
Tempot är makligt goodtime-gung, och Elvis löper som en röd tråd genom kvällen.
Cadillac band mullrar ut på motorvägen, med pianisten Jonas Stoltz och saxofonisten Bengt Skantz som klippor när det gäller soloinpass, och kommer väl som bäst upp i 90, kanske. Å andra sidan är det så en gammal Cadillac ska köras.
Visst är det halvtaffligt, och lite på en höft. Och si och så med presentationerna. Burken, Gerhard och Gert Lengstrand hyllar Rock-Olga med en inlevelsefull "What You've Done To Me", varpå konferencieren Tommy Blom presenterar en överraskning med orden "från en tjej som inte finns, till en som finns: Kicki Danielsson!"
Men det är häpnadsväckande hur gamla hjältar lever upp när de får dra sina största hits; låtar som rätteligen borde varit utnötta och begravda. Little Gerhard i töntcharmiga allsångslåten "Siste mohikanen", Burken i "svängiga Hey Baberiba", gamle Shanes-sångaren Lennart Grahn i "Hi-lili, hi-lo", Svenne Hedlund i paradnumret "Cadillac." Något händer med publikresponsen som lyfter, förlåter allt och gör det hela både charmigt och rörande.
Hårdast får "Idol-Ola" Svensson jobba för att nästan på egen hand skapa rätt tryck i sin låt "Unstoppable." Medan Ebbot Lundberg faller mest ur ramen men funkar ändå, med ett par riktigt djupröstade Johnny Cashlåtar.
Men fyra och en halv timme, plus paus? Tack, det är alldeles för mycket, ni borde inte ha och så vidare. Nej, på allvar alltså.