Guillermo del Toro: "Det var ett vågspel"

– Jag är oerhört förvånad över alla positiva reaktioner. Den här filmen var verkligen ett vågspel, säger del Toro när TT möter honom på filmfestivalen i Venedig.

Och att den betraktades som ett vågspel är förståeligt. ”The shape of water” är en blandning av drama, romantik, science fiction, kalla kriget-thriller, skräck och lite musikal ovanpå det. Den utspelas 1962 och inleds med att ett forskarteam fångar en amfibievarelse, som hålls instängd i en tank. En stum städerska blir intresserad av amfibievarelsen och förälskar sig i den, samtidigt som det finns de som vill ta livet av varelsen eftersom de misstänker sovjetiskt spioneri.

Amfibievarelsen påminner mycket om varelsen i 50-talsskräckfilmen ”Monstret från Svarta lagunen”, och del Toro bekräftar att antagandet stämmer.

– Jag älskar den filmen. Jag såg den första gången när jag var liten, jag var sex år. Det var en så oerhört vacker film, och jag minns att jag hoppades att varelsen och den kvinnliga huvudpersonen skulle få varandra. Och jag blev väldigt besviken när det inte blev så. Jag har alltid burit med mig den här berättelsen, och tänkt att en dag…

Guillermo del Toro säger att det var viktigt att amfibievarelsen inte skulle se ut som ett monster utan nästan som en man fast med gälar. Det var viktigt att få publiken att känna sympati för honom, att förstå varför städerskan (Oscarsnominerade Sally Hawkins) blir förälskad i honom.

– Han skulle se ut som någon som vi kanske skulle vilja umgås med.

del Toro har alltid tyckt om att göra filmer som är svåra att definiera när det gäller genre. Den internationella genombrottsfilmen ”Pans labyrint” var en mix av drama, skräck och antifascism-berättelse, där den unga hjältinnan dog i slutet (bara det skapade viss sensation, barn ska som bekant inte dö i filmer).

– Det är det som är så spännande, att gå emot publikens förväntningar, att kunna göra de filmer jag vill göra och få möjlighet att göra det utan att känna tryck från studion som producerar. Därför försöker jag göra mina filmer så mångskiftande som möjligt, det ger mig frihet.