Hon slår ett slag för kvinnor, kaffe och kakor

Jea Jonsson samlar gärna kvinnor omkring sig. Genom att återuppväcka traditionen med kafferep har hon hittat den perfekta formen för avslappnade möten kvinnor emellan.

Kafferepen i ladan hemma i Ullstorp utanför Tomelilla är inte längre någon väl bevarad hemlighet. Vid senaste tillfället deltog 87 kvinnor, varav alla hade med sig hembakta kakverk. Och nu har det årliga evenemanget mynnat ut i en bok som journalisten Jea Jonsson varit redaktör för. Kafferepet på Österlen innehåller 39 kakrecept och texter om kafferep av bland andra författarna Susanna Alakoski och Elsi Rydsjö.

- Jag upptäckte helt enkelt att det var så himla kul att samla kärringar! (Red: Jea Jonsson skriver "käringar" i sin bok, men eftersom hon själv uttalar det "kärringar" så får det bli så även i denna artikel. Hon vill dock tillägga att hon använder uttrycket på ett "jättekärleksfullt sätt".)

- Man ska skapa tillfällen i livet för att träffas, ha kul och skratta. Och det händer något när man samlar folk. Jag tror inte att det är kakornas förtjänst.

De första kafferepen Jea Jonsson själv minns var de som hölls hemma i hennes mormors kök i småländska Vaggeryd på 50-talet.

- Min mormor var frälst. Hon var en pingstvän och även kommunist, vilket ju är en intressant kombination. Jag minns hur tanterna i kvarteret en gång i veckan kom för elvakaffet med bullar, sockerkaka och fem småbröd. För lilla mig var det en ganska traumatisk upplevelse för först var det ju bön och hysteriska halleluja och sånt konstigt. Men kakorna var goda och jag förstod väl att de här träffarna höll ihop kvarterets tanter som ju arbetade i hemmen. De gav gemenskap.

Under årtiondena efter 50-talet mer eller mindre försvann kafferepen som social företeelse i Sverige.

- Min mormors generation var väl den sista som verkligen kafferepade, för min mammas generation gjorde det inte och inte min heller eftersom vi arbetade utanför hemmen.

Det var för några år sedan som Jea Jonsson kände behovet att kalla samman ett gäng kvinnor - ett damlag, som hon kallar det - för en opretentiös men organiserad träff. Den gången var det för att prata klimakterieproblem. Samtalsämnet kanske till trots blev träffen en uppsluppen succé, som sedan ersattes av årliga julgransplundringar. Så småningom fann Jea Jonsson att det nog var dags att istället väcka liv i den bortglömda kulturtraditionen kafferepet, och resten är, som man säger, österlensk historia.

Kafferepen i Ullstorp inträffar på sommaren och de många bestyren runtomkring är ett kärt besvär, menar Jea Jonsson.

- Ja, det är faktiskt mycket jobb. Bara att plocka fram de drygt 150 blommiga kaffekopparna, varav de flesta är olika, och para rätt kopp med rätt fat, tar några timmar. Men de här tillställningarna är så otroligt tacksamma. Alla är glada och, tvärt emot vad man kanske skulle kunna tro, så pratar vi inte skit om någon.

De senaste åren har kafferepen även blivit ett sätt att samla in pengar för välgörande ändamål. Ett barnhem i Peru har fått åtskilliga tusenlappar och de överblivna kakorna från kafferepen (det brukar tydligen bli en hel del) har kommit såväl äldreboenden som hemlösa till del.

Kafferepet har fått en pånyttfödelse på Österlen och Jea Jonsson har inga planer på att lägga av som kulturbärare av detta speciella fenomen.

- Det finns ju uppenbarligen ett sug efter att samlas. Jag vill att kafferepen ska växa så, jo, jag skriver i boken att alla är välkomna att höra av sig.

På frågan hur man själv ordnar ett trevligt kafferep svarar hon:

- Förutom blommiga kaffekoppar handlar det väl om att vara gästvänlig så att folk känner sig välkomna. Jag tror också att folk vill känna sig delaktiga, att ingen vill komma passiv till en fest och därför tror jag att det är bra med just knytkalas.