Janet Jackson

(Virgin) Mitt första minne av Janet Jackson från när jag var liten var att hon såg ut som en av mina dockor. Slät och ren på något vis. Något minne av hur hennes musik lät på den tiden har jag inte. Samma scenario utspelar sig med Damita Jo, fem minuter efter du stängt av skivan har du glömt bort den. Janet väser och viskar fram allehanda snuskigheter och lovord som den äldre flicka hon blivit. Det är lite som att slå upp sexualundervisningsdelen i högstadiets biologibok, inget nytt. Men det är på intet sätt så att lyssnaren plågas, arrangemangen är mjuka och i harmoni med den släta rösten. Janet kan få följa med dig lite över allt, när du lagar mat, bäddar, städar men jag vet inte om det blir så mycket roligare för det. Text: Rebecca Hallin